En konstig blandning / 248 (1946) Author: Albert Engström Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En offerexpedition

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Och sedan skulle han gräva ned näverbiten norr om
källan.

Och vi fortsatte vägen sjungande på vår egen melodi,
så det ekade i skogen:

Söte Herr Fane, tag sjukdomen min, så skänker jag dig daleren min!

Vi tyckte själva att vi hädade genom att sjunga, men
det var så trevligt hemskt, och inte voro vi rädda för
fan, inte! Neej då! Gamla Malla hade också berättat
något annat rysligt intressant och lockande farligt. På
Höde kyrkogård fanns ett gravkor, som var alldeles
förfärligt gammalt och det egendomliga med det var,
att dess dörr icke kunde låsas. Och i källaren under
koret funnos tre kistor, en av järn, en av bly och en
av ek. Och på ekkistan kunde man inte få locket att
ligga kvar. Det var stört omöjligt. Där lågo tre rysligt
gamla lik, adelsmän som förr i världen ägt hela
socknen, och den som låg i ekkistan hade varit en så
stor syndare, att han icke fick någon ro. Spikade
man fast locket, så lyfte han genast av det.

— Akta er för koret, hade Malla sagt. Den som går
ned i källaren blir sjuk och ligger i tre dar. Slår inte
vinden om under de tre dagarna så dör han.

— Naturligtvis ska vi gå ned i källarn och lägga
locket över gubben, sade den äldste av oss,
fjortonåringen, som redan gick i femte och var skolans störste
slagskämpe — ty läroverket var femklassigt. Vi andra
stannade och betraktade kamraten med en blandning
av fasa och beundran.

— Ä ni fega, era stackare? Om ingen törs följa
med ner, så går jag ensam! Tror ni att ett gammalt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>