- Project Runeberg -  En konstig blandning /
256

(1946) [MARC] Author: Albert Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En offerexpedition

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hört, så han hade väl lämnat baptismen. Jag frågade
blygt: — Är Lans baptist än?

— Näe, Albet, d’ä ja inte! Nu ä dä slut mä
Sionstonera å ja sjonger mia gamle beväringsviser i stället,
när dä ska va. Å dä va hunn min, Hålli, sum omvände
mek. Vi va ute på harajakt, å ja sulle äta e smårgås
i skojen å lae mek på knä sum vanlit inna ja åt å
blunna å bå Gu välsigna maten. Men då passade
hunnafasen på när ja blunnade å knep smörgåsa.
Å då ble ja arger å svor på, atte hjälpte dä inte bättre
å välsigna maten, så feck dä också va däsamma mä
relanjon! Jaha, så geck dä te!

Med sådana historier underhöll Lans oss tills vi
hunnit kyrkogården.

— Jaha, dännebôrte står koret ella kapellet, va en sa
skällat för. Men mek får I inte dit, så möe I vet dä,
ban! sade Lans. Ja lägger mek här i gräset så länge.
Skrik, um spöka kommer ätter er!

Vi nalkades försiktigt det gamla kapellet. Det var en
ganska förfallen byggnad av tegel, försedd med en
väldig järnbeslagen ekdörr, som stod halvöppen. Man
såg att folk försökt spika igen den. Kolossala spikar
sutto kvar i trät och djupa hål syntes i dörrposten.

— Ä, vi bryr oss inte om’et, sade jag. Vi törs inte.

— Ja, hade det inte varit för att jag sa, att jag
skulle gå in, så skulle jag inte gå in, sade Kalle. Men
nu har jag sagt’et, och nu går jag. Men vi kan ju
gå alla fem på en gång. Vi kan ju hålla varandra i
händerna och så svär vi på att den är varg i veum
och var mans niding och en feg usling som släpper
handtaget. Jag går först. Men släpp mig inte!

Hjärtat ville stanna i bröstet, då vi smögo oss in.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:12:22 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/konstigb/0256.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free