- Project Runeberg -  En konstig blandning /
258

(1946) [MARC] Author: Albert Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En offerexpedition

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


— Nu ska vi inte vara fega, pojkar, sade Kalle. Nu
håller vi varandra i händerna igen och går ner. Jag
går först. Och när jag säger släpp, så släpper vi och
tar tag i locket och lägger det över kistan. Och sen tar
vi varandra i händerna igen och går uppför trappan!
Jag går sist!

Det var hemskt. Vi vågade knappt andas när vi
ytterligt sakta stego utför trappan. Vid den mellersta kistans
fotända stannade vi, men så småningom blevo vi
modigare, då intet hände, och klämde oss fram längs
kistans sida för att se närmare på liket. Lång
skäggstubb stack fram på kinder och haka — ty det sägs
att skägget växer även efter döden. Och nu
observerade vi att också naglarna voro långa som klor, minst
ett par tum. Det såg ruskigt ut

Släpp! viskade Kalle. Vi släppte varandra motvilligt
och dröjande. Han gick bakom kistan och lyfte upp det
nedfallna lockets huvudända. Johan tog fotändan och
inom ett par sekunder låg det på sin plats med de
halvmurknade tapparna i sina hål.

— Tag fast i händerna! andades Kalle. För att
komma ut måste vi gå runt kistan. I detsamma blev
det liksom skummare i källaren. Antagligen gick ett
moln framför solen, men vi uppfattade dunklet på
helt annat sätt. Plötsligt knastrade något till. Något
hördes brytas av med en kort skarp knall — — — och
fasan grep oss! Vi störtade oss i fullständig panik mot
trappan och där blev en folkträngsel! Händerna hade
vi släppt ögonblickligen utan att bry oss om att vi
hädanefter voro var mans nidingar. Vi trängdes och
ramlade om varandra. Jag blev sist — Kalle var först
ute i det fria. Jag flög uppför trappan och kände tydligt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:12:22 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/konstigb/0258.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free