- Project Runeberg -  Konsten i Sverige /
74

(1915) [MARC] Author: Carl G. Laurin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hjälpte sina flickor med att knyta huvan, där barnen
läste till bords och där måltiden med dess enkla rätter
såg så inbjudande ut.

Per Hilleström sökte mala som Chardin, och man får i hans
tavlor en fläkt fran 1700-talets borgerliga Stockholm (bild 48).
Han målar frun och jungfrun, som tala om torguppköpen, syna
äggen, tända talgljusen, dä man genom mörka och kalla
förstugor skall leta sig fram till sin sängkammare, allt framställt
sa vänligt och förtroligt, att man med ett visst nöje tänker:
Sä levde vanliga människor i Stockholm de tider, då
Bell-man sjöng och Sergel modellerade, och då den hemska
nyheten, att kung Gustav blivit skjuten, väckte oro och
harm hos nästan alla svenskar. > Hilleström dog är 1816.
under en tid. då konstlivet i Stockholm var statt i stark
avmattning.

Den ende målare, som höjde sig över de andra, var
Karl Fredrik von Breda. Han föddes i Stockholm 1759.
Sedan han lärt sig målning vid vår konstakademi, reste
han 1787 till London för att där studera porträttkonsten.
Vid denna tid hade England mänga stora porträttmålare,
och Breda blev lärjunge till en av de allra främste,
Reynolds, av vilken han gjorde ett nu i var konstakademi
förvarat porträtt. Då Breda 1796 återkommit till Sverige,
ville alla människor, som hade rad, låta honom måla av sig.

En ny tids uppfattning gjorde sig gällande i Bredas
tavlor. Han hade av sin store engelske lärare fått intryck,
som märktes i hans porträtt. LTnder 1700-talet hade det
ansetts mest fint att avbilda en hög man med förnäm
nedlåtenhet, leende eller med ett skämtsamt, försmädligt
uttryck i ansiktet; en hög dam skulle avbildas på en gäng
kvick och förbindlig, även om hon i verkligheten saknade
dessa egenskaper. Nu vid 1800-talets början hade smaken
både i Frankrike och det övriga Europa ändrat sig. Revo-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 08:02:00 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/konstisver/0084.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free