Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mårten Eskil Winge, född i Stockholm 1825, som ville
komma med något nytt. Det är det vilda och storslagna
i de nordiska sagorna han bäst förstår.
o m
Ar 1863 utfördes den jättetavla, nu i Nationalmuseum,
som skildrar hur Loke vrider sig i trots och smärta, då
ormettret dryper pä hans nakna kropp, så som det berättas
i den fornnordiska gudasagan. Livfullare är Tors strid
med jättarna, målad 1872, också den på Nationalmuseum.
Den ljuse guden åker efter sina bockar, och full av kraft
och ädel harm, slungar han sin hammare mot de onda
jättarna. :/Fast allt ej kan nås, är bemödandet skönt.>/
Detta gäller också om Winges konst. Winge dog 1896.
Den, som under 1800-talets slut bäst lyckades att i sin
konst visa oss hur våra förfäder troligen sett ut, var August
Malmström. Aug. Malmström var östgöte och född nära
Medevi 1829. Hans far var bondsnickare — många
konst-närsfäder ha varit, liksom Malmströms, skickliga
hantverkare, och deras händighet har i första led utvecklats
till konstnärlighet. Malmströms far insåg, att hans son
skulle kunna bli konstnär, och föräldrarna beslöto sig för
det alltid stora vågspelet att låta gossen få försöka och
sålde, för att ge August respengar, sin enda dragare, en
liten oxe. Lyckligtvis blev deras ofifer ej förgäves.
Malmström lärde sig teckna på Konstakademien och måla i
Düsseldorf och Paris.
Det var helst skildringar ur våra förfäders liv,
Malmström utförde. Han målade de gamla hjältarna kärva och
otympliga, men med en rättframhet och äkthet, som
lyckligt avstack mot de teaterhjältar, man förut varit van vid,
da Hjalmar eller Frithiof skulle avbildas. På Malmströms
tavlor kände man att så hade de nog sett ut, dessa
män, som voro hårda som sten också mot sig själva, som
kunde hälla fast skälet med tänderna, sedan en del av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
