Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5
sätta de sålunda förvärfvade taflorna i Louvren, troligen
i afsigt att af dem göra ett galleri för studier, hvilket
dock förhindrades deraf, att konungen med dem lät pryda
salarne i Versailles’ och andra kungliga slott.
I detta tillstånd förblefvo sakerna under Régencen,
under Ludvig XV och Ludvig XVI. Visserligen uppträdde
en konstvän, Lafont de Sainte- Yenne, och protesterade emot
det sätt, hvarpå de rika skatterna användes dels att pryda
de kungliga gemaken, dels att, inneslutna i lårar, ligga
gömda i fuktiga magasiner, undandragna allmänhetens
blickar, men han möttes med hån till och med af artisterna
sjelfva. Visserligen gjordes af M:r cTAngivittier,
Öfverintendent under Ludvig XVI, ett försök att af Louvren
göra ett Nationalmuseum, men det var revolutionen
förbehållet att utföra denna tanke. Flere komitéer nedsattes
af den republikanska regeringen för att ordna museets
angelägenheter, och under oupphörliga strider med de
kommuner, hvilka ansågo som sin egendom de konstsaker,
som befunno sig på det kungliga slottet inom deras
område, bildades småningom det nya galleriet och öppnade
1793 sina salar för allmänheten. Detta museum var
bestämdt att för ett par årtionden blifva det största och enda
i sitt slag i verlden. De republikanska arméerna
hemförde nemligen från Italien och Flandern såsom segerbyte
de utmärktaste konstverk, som de mötte i de eröfrade
länderna och städerna. På samma bana fortgick
kejsaredömet. Sålunda förenade Louvren i sina salar de
berömdaste målningar af verldens förste mästare, och man
träffar icke inom Italien en märklig, i konsthistorien berömd
tafla, som icke gjort den tvungna resan öfver Alperna till
Paris och efter några års uppehåll i den kejserliga
jättesamlingen återvändt tillbaka till sin aflägsna hemort. De
allierade tvungo nemligen Fransmännen, oaktadt dessas
ifriga protester, att återlemna allt, hvad de sålunda med
svärdet eröfrat. Hvilken åsigt man för öfrigt må hysa
om rättmätigheten eller orättmätigheten i Fransmännens
anspråk, kan man dock icke annat än lyckönska vissa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
