- Project Runeberg -  Konstruktören : en handbok till begagnande vid maskin-beräkningar /
180-181

(1864) [MARC] Author: Franz Reuleaux With: Carl Arendt Ångström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra afdelningen: Konstruktion af maskindelar - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

OJ

ro

111111111

CO

oo

en

en

co

ro

mii

180

Evolvent-kuggning.

IL Kuggantalet undjeV 55. Vid sådan händelse sammansättes
kuggprofilen af tvenne cirkelbågar, afjiyilka den ena, ga, närmande
framställer evolvent-bågen utom delningscirkeln, den andra, Qit evolvenfc-bågen
inom delnings-cirkeln.

a. Bågen utom delnings-cirkeln, %. 174. Cirklarne T, G,F, K
uppdragas såsom vid (L). Gör SP = halfva hufvudlängden för kuggen
och upprita på 0 P en halfcirkel. Skärningspunkten C för denne och cirkeln G
blifver då medelpunkten och CPradien o» för närmebågen aP|?7 förhvilken
man äfven har:

■Si. == 0,0412 V£« + 31 « + 17.

(129)

G)

0,1294 V$¾2 + Jl t + 17........(130)

b. Bågen inom delnings-cirkeln, fig. 175. CirklarnefT, G,F, K
erhållas såsom vid (I.). Dela Sg uti Q så, att Q g = 1j3 Sg; upprita på
Q O en halfcirkel, så skär denne grundcirkeln G uti medelpunkten C för

Fig. 17-4.

Fig. 175.

närmebågen i Q g, hvilken man nu har att sammanföra med bågen aPi
(fig. 174). gF sluter till i radiel riktning. Eadien U Q = g i bestämmes
äfven utaf:

Hg B 0,0236 £...............(131)

Si- — 0,0743

(132)

Ex, 1. För ett hjul försidt med evolvent-formade kuggar
{på inre eller yttre sidan) till ett antal af 200 har man, vid 16,8 liniers

CO

O)

en

co

iiiiIiiii

ro

iiiilin

iiiilin


co

inilini

oo
co

oo

oo
le»

De olika kuggformernàs brukbarhet.

181

stigning, krökningsradien för kuggbågen efter {127): q = 0,04/2 .200 .16,8
= 138,i linier. Vore stigningen 3,4 ri" i stället för 16,8’", så skulle man
enligt {128) antaga : q = 0,1294 . 200 . 3,4 =88 linier.

Eæ. 2. Ett hjul om 36 kuggar och 20 liniers stigning.
Kuggbågen utom delningscirkeln erhåller enligt formeln {129) en radie:
g * = 0,0412.20 V36* + 31.36 + 17 = 0,824 V2449 = 0,824.29,28 =
24,13 linier. Kuggbågen, fnqm delningscirkeln erhåller enligt {131) en radie:
g i = 0,0236 . 36 . 20 = 16,99 eller i det närmaste 17 linier.



w¾f ,*r¾c § i3i.

Jemförelse mellan de tvenne ofvan framställda
systemerna för kaggformerna.

Cykloidkuggformen. Denne har den stora fördelen med sig, att
man med densamma kan låta kuggarnes antal vid lika stora hjul nedgå
ända till 7, under det att hjulen med evolventformade kuggar böra hafva
minst 14 sådana, om hjulen äro lika stora, och i annat fall ej under 11.
Emot sig har denna kuggform, att kuggarnes S-formiga krökning förorsakar
svårighet vid deras förfärdigande, samt att hjulen ej få betydligt flyttas i
sär, utan att ingripningen blir felaktig.

Evolvent-kuggformen. Fördelar äro: i första rummet kuggarnes
enkla form och deras egenskap att medgifva, det hjulen flyttas i sär, utan
att ingripningen blir oriktig. Utom af förr omnämnda olägenhet med
afseende på kuggarnes antal, vidlådes dock denna kuggform af ett annat
(hittills* icke anmärkt) fel, bestående deri, att, vid hjul med få kuggar,
kugghufvudet, efter fulländning af det riktiga ingreppsstycket, beskrifver
en sådan bana mot den honom angripande kuggen (eller rättare mot dess
efter radien riktade fot) att den sednare deraf får en oriktig hastighet. Detta
af hjelpes om hjulen flyttas i sär, och detta så långt, att båda hjulens kuggar
åtminstone liktidigt komma ur ingripningslinien. Sålunda äger denna
kuggform inom sig sjelf botemedel för sina fel; likväl torde vid fortledning af
stor kraft, isynnerhet der stötar ofta förekomma, så långt isärflyttade hjul
icke vara lämpliga; äfven torde i detta fall ej alltför få kuggar böra användas.

Evolventformen är således hufvudsakligen användbar vid hjul med ett
större antal kuggar (der det mindre hjulet icke har under 30) och vid
sådana har man förträfflig nytta af dess goda egenskaper, under det att
eykloidformen förtjenar bestämdt företräde vid hjul, som skola vara uti
ingrepp med helt små dref.

Vid kuggar med raka sidor, hvilkas enkla form är afhögt värde,
särdeles vid koniska hjul, blir, vid fråga om träkuggar, den del, som deltager
i ingripningen, ofta temligen liten, räknadt i radiens riktning (och blir mindre
i den mån, söm de rätsidiga kuggarnes antal ökas). Kuggen är derför
underkastad betydlig afnötning, om man ej förekommer detta genom att
taga bredden tillräckligt stor.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:12:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/konstru/0098.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free