- Project Runeberg -  Det konstitutionella styrelsesättet /
12

(1914) [MARC] Author: Karl Staaff
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det konstitutionella styrelsesättet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

denna proposition och sina förhoppningar, att den icke
skulle bliva bifallen.

Jag fäster uppmärksamheten därpå, att intetdera av
de nu förutsatta fallen fullt liknar det som på senaste tid
så mycket diskuterats. Det för detta fall utmärkande är,
att det såväl av den avgångna regeringen som av andra
kammarens majoritet ansetts innehålla vissa utfästelser,
vilka kunde hindra en kommande obunden prövning
beträffande ett av denna regering utarbetat förslag till
förbättringar i försvarsväsendet. Att sådana utfästelser
icke kunna vara förenliga med ett konstitutionellt
styrelsesätt i den mening vi nu taga detta uttryck och att de för
övrigt måste anses mycket svårförenliga med andan i
vår regeringsform, det är nog givet. Men härom har
redan talats så mycket, att vi ej vidare skola uppehålla
oss därvid. Vi fråga nu i stället: huru te sig ur det
konstitutionella styrelsesättets synpunkt sådana uttalanden
av en monark som vi nyss talat om: en s. k. diktamen
till protokollet, som innebär en reservation emot det
fattade beslutet, eller ett sådant offentligt uttalande i
politiskt ämne, som tydligen icke står god i överensstämmelse
med den sittande ministärens uppfattning — ja som
kanske rent av står i strid med ett redan avlåtet förslag?

Tydligt och klart är det ju, att enheten inför landet
mellan monark och ministrar är bruten på varje punkt,
där monarken finner sig böra offentligen tillkännage en
uppfattning motsatt den som hans ministär veterligen
äger. Alldeles särskilt egendomligt framträder
onekligen en sådan dualism, om ett kungligt beslut åtföljes
av en personlig reservation av monarken. Det kan
t. o. m. med skäl frågas, huruvida en sådan reservation
icke rent av innebär en uppenbar självmotsägelse.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:13:10 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/konstyr/0014.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free