Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det konstitutionella styrelsesättet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vi yttrade i det föregående, att en naturlig känsla
fordrar, att en monark icke utsättes för kritik av det slag,
som anses fullt behörig, då den riktas mot en vanlig
medborgare. Och vi antydde, att just denna
omständighet vållar mycken tvekan i fråga om den omfattning,
i vilken man kan godtaga läran om monarkens »fria
yttranderätt». Men det finnes en annan omständighet, som
ytterligare stärker oss i denna tvekan. Vi se i dessa dagar,
huru politiska högermöten och valmansföreningar
tillhörande högerns organisation sända konungen
lyckönskningstelegram, däri direkt eller indirekt syftas på hans
borggårdstal. Även detta stöter oss säkerligen. Vi hava
förvisso en känsla av att öppnandet av en politisk
valstrid icke bör begagnas för att genom hyllningar till
monarken så att säga göra honom till högsta ledare
eller beskyddare för någon av de meningsriktningar, som
skola utkämpa sin kamp inför folket. Om denna känsla
är riktig, visar icke även detta hän på, att ett personligt
politiskt framträdande av monarken näppeligen är så
önskvärt som vissa tidningar vilja påstå?
Och om vi således skulle kunna sammanfatta vår
mening sålunda, att en monark bör stå utom och över
både klander och beröm i politiska frågor, borde detta
nästan vara ägnat att ådagalägga, att varsamheten i fråga
om en monarks politiska yttranden gärna bör sträckas
ännu något längre än vi hittills ifrågasatt. Vi ha
hittills behandlat monarkens »yttrandefrihet» ur den
synpunkten, att den kunde bringa honom i motsättning mot
hans ministrar och röja en dualism inom
regeringsmakten. Vi skulle vilja därutöver ifrågasätta, huruvida
monarken ens i de fall, då han befinner sig i full enighet
med sina ministrar, bör utan nödvändighet yttra sig i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
