- Project Runeberg -  Det konstitutionella styrelsesättet /
23

(1914) [MARC] Author: Karl Staaff
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det konstitutionella styrelsesättet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


I sådana ärenden, där avgörandet har karaktär av
smaksak, kan han förvisso mycket ofta påräkna att se
sin mening utan vidare accepterad. Även i viktigare
saker bör han icke sällan kunna övertyga sina
rådgivare om riktigheten av sin mening. Särskilt spelar
här hans ofta långvarigare erfarenhet en avsevärd roll.

En monark kan ock begagna sitt personliga
inflytande för att i lojalt syfte öva en viss påtryckning på
personer vid vissa tillfällen. Sådant förekommer t. ex., då
regeringen önskar förvärva en framstående kraft till ett
betydelsefullt statsämbete men möter motsträvighet.
Därvid kan monarken genom att förena sina ansträngningar
med sina rådgivares understundom uträtta mycket till
nytta för det allmänna.

Han kan vidare i vissa undantagslägen och under
förutsättning att han på det samvetsgrannaste ådagalägger
opartiskhet i statsärendena vädja till folket även utan
tillstyrkan av sina dittillsvarande rådgivare, vilka han då
måste låta gå och ersätta med nya, som äro beredda
att åtaga sig ansvaret för åtgärden.

Det kan emellertid vara skäl att betona, vilken
allvarlig sak en riksdagsupplösning är. För att en sådan
skall företagas, böra starka objektiva skäl föreligga för
antagandet, att den avdelning av folkrepresentationen, vars
nyväljande upplösningen avser, icke längre i sitt gamla
skick uppbäres av valmännens förtroende. Rätten till
upplösning kan icke begagnas, utan att den, som tager
initiativet därtill, riskerar ett starkt avbräck i sin
auktoritet, därest nyvalen gå honom emot. Det normala är, att
riksdagsupplösningar likasom andra statshandlingar ske
uteslutande på ministärens ansvar. I sådant fall är det
ock blott den upplösande ministärens auktoritet, som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:13:10 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/konstyr/0025.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free