Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konung Oscar i Ryssland eller det olycksbringande famntaget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tillbakaryckning, i blinken stannat, hvarpå den kejserliga kusken
strök några tum. Den andra foten var nu också fri, men
så illa klämd, att fruntimret, som sökte draga den uppåt,
ej kunde rätt stödja derpå; hon föll framstupa in i
åkdonet, och kom — — — hur’ skola vi kunna utsäga
det?!... hon kom midt i famnen på prins Oskar!...
och som han, vid det starka lampskenet, förmodligen
genast märkte att han led ett slags öfverfall af en qvinna,
som, oaktadt sin ytterliga blekhet, var utomordentligt skön,
så blef hans första yttring ett begynnande skratt och ett
armarnas öppnande för att omsluta den fallande; men
begge delarne hämmades i upprinnelsen genom en hastigt
varnande, lindrig knuff i sidan, gifven af den bredvid
sittande grefve Brahe, som förmodligen, och det med rätta,
ansåg att den känslige fursten var på vippen att förgå sig
inför flera höga personer. Också behöfdes det blott denna
visa maning för att ögonblickligen återkalla honom till
ordningen. Lyckligtvis hade fruntimret, som,
igenkännande hvem hon hade framför sig, genom en plötsligt
åkommen nervryckning förmådde resa sig, nog krafter qvar, att
icke genast svimma och falla baklänges ur åkdonet.
Excellensen, som såg hur’ hon vacklade, reste sig fort och
fattade henne vid handen, idet han frågade: »Är ni sårad,
min nådiga?» — »Ja, svarade hon med qväfd stämma i det
hon pressade sin krampaktigt sammanslutna högra
knytnäfve hårdt mot sitt hjerta; »ve mig! ... jag har fått ett
svårt sår!!» — Och nu kom svimningen. Utan att Brahe
kunde hindra det, tog hon öfverbalansen och föll utom
åkdonet ... Gud i himlen! ... skulle hon då krossas mot
marken? ... skulle den vidriga skandalen drabba henne,
att i fallet få sin drägt derangerad på ett för
anständigheten sårande sätt!?... Eller — — — Nej, mitt
herrskap; intet af allt detta! ... ty strax utmed åkdonet stod
någon, som under hjertklappning följt hela det äfventyrliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
