Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konung Oscar i Ryssland eller det olycksbringande famntaget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hufvud och djupsinnig uppsyn, sitta i en länstol. Knappast
hade vi under vid pass fem minuter betraktat denna
gripande tafla, förrän läkaren reste sig, kastade en blick på
sin patient, och med half hög stämma utbrast: »Mina
vänner, det börjar lida ... bedjen Gud för den döende! ...
inom en kort stund flyr hennes odödliga ande bort, ur den
förgängliga stoft-hyddan!»
Knappast voro dessa ord uttalade, förrän vår löjtnant
vände sig litet åt sidan, och med handen vinkade åt en
vid den tillslutna salongsdörren posterad betjent; denne gaf
strax genom hostning en öfverenskommen signal, och ..
till alla de närvarandes häpnad, uppstämdes nu derinne, af
en ypperlig sångar-kör, en den skönaste döds-hymn,
begynnande med ett mildt susande piano, och efterhand
stigande, med ett väl och jemt utfördt crescendo, tilldess man
hunnit ett brusande forte, som förmedelst de utomordentligt
djupa och dock mjuka basarne frambragte en
öfverväldigande effekt [1]. Den döende spratt till, slog upp ögonen,
och sade temligen hörbart: »Gud, så herrligt! ... är jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
