Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Variolationen och vaccinationens upptäckt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han mellan sitt I4:de och 2o:de år tjänade hos en
ansedd kirurg Ludlow, hörde han en dag 1768 en
bondkvinna yttra: »Jag kan ej få smittkoppor ty jag
har haft kokoppor», vilket gjorde ett djupt och
varaktigt intryck på honom. Sedan kom han till London
~i tjänst hos den berömde kirurgen Hunter, som
omfattade Jenner med välvilja. Jenner var en något
naivt äregirig man och strävade att bli medlem av
Royal Society, Londons vetenskapsakademi. Detta
lyckades honom 1789 genom en föga framstående
avhandling om göken, vilken märkligt nog på den
tiden vann ett visst erkännande. Samtidigt
förvärvade han medicine doktorsdiplom från S:t Andrews
universitet i Skottland.
Han var vid denna tid praktiserande läkare i
Berkeley. Där diskuterade han ofta med sina
kolleger den egendomliga immunitet mot smittkoppor,
som iakttogs hos åtskilliga personer, vilka själva
angåvo orsaken därtill vara den att de haft kokoppor.
Han utförde en teckning av en kokoppssjuks hand
och förevisade den i London. Några djupare
studier av vaccinfrågan synes han, i motsats mot hans
egna uppgifter, ej ha drivit vid denna tid. Det
första vaccinationsförsöket utfördes den 14 maj 1796
på en 8-årig pojke, James Phipps, därvid
kopplymfan togs från handen av en mjölkdeja Sara
Nelmes, som smittats av en ko. Detta var första
gången som så kallad »humaniserad» lymfa användes,
d. v. s. kokoppsgiftet togs från en människa.
Vaccinen »tog» förträffligt, och den vaccinerade utsattes
ej för annat obehag än att han kände ömhet i arm-
38
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
