- Project Runeberg -  Koranen : muhammedanernas bibel /
9

(1889) [MARC] [MARC] Author: Herman Almkvist - Tema: Verdandis småskrifter
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Muhammed och hans läras uppkomst

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

anledningen att tro sig stå under högre makters inflytande.
Under dessa anfall "störtade han omkull som en drucken
man, blef röd, fradgade och uppgaf läten som en ung
kamel". Ofta trodde Muhammed, att han var besatt af
onda andar, och drefs däraf till förtviflan och tankar på
själfmord. Men genom egna betraktelser och andras
intalanden — en släkting, som öfvergått till judendomen,
trodde sig i allt detta igenkänna profetians tecken —
öfvertygade han sig snart, att Guds ande fått makt med honom,
och att hans kroppsliga lidanden voro själfva beviset på
hans gudomliga kallelse. Därtill kommo helt naturligt
drömmar och syner (hallucinationer), hvilka ännu mer
stärkte honom i hans tro.

Men var han nu af Gud kallad att förkunna och sprida
en renare lära, så måste allt annat underordnas detta höga
mål, och ingen hänsyn tagas till beskaffenheten af de
använda medlen. Att han tillät sig mångahanda så kallade
"fromma svek", och ofta lät sina gudomliga "uppenbarelser"
komma som direkt försvar för dylika svek, kan icke
bestridas. Men lika orätt som det vore, att anse de otaliga
bedrägerier som begåtts och ännu — såsom hos katolikerna
i fråga om undervärk — begås, som det heter ad majorem
Dei gloriam
(d. ä. "för att göra Guds ära större"), såsom
värk af afsiktlig, egennyttig falskhet, då de vanligtvis ha
sin rätta grund i en värklig, men ensidig, och i fråga om
medlen alldeles hänsynslös, religiös hänförelse, lika orätt
vore det att döma Muhammeds hela lif och värk efter
enskilda handlingar och utsagor, hvilka i och för sig ej
kunna försvaras som sedliga. Med all rätt må härom
gälla den berömde forskaren Sprengers träffande ord:
"Vanligen förenar sig den religiösa hänförelsen i sitt praktiska
framträdande med mer eller mindre svek, som eld med
rök, och människor med den innerligaste öfvertygelse om
sin saks helighet, äro också mest benägna för, att för dennas
skull begå så kallade "fromma svek". Denna hos Muhammed
småningom rotfästade öfvertygelse om en särskild gudomlig
kallelse fick sin första bestämda form en natt, då han
under andaktsöfningar på bärget Hirâ trodde sig genom
ängeln Gabriel erhålla den uppmaning från Gud, som
innehålles i de första verserna af 96:te kapitlet i koranen.[1]


[1] Detta kapitel, som således är den älsta delen af koranen,
börjar på följande sätt: "Förkunna i din Herres namn".

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:14:19 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/koranen/0009.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free