Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- 4. Koranens innehåll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
4.
Koranens innehåll.
I följd af de ofvannämda bristerna i framställningens
form kommer icke häller koranens innehåll till sin fulla
rätt. Vid läsning af längre stycken, i synnerhet om det
sker i öfversättning — och en värkligt god sådan finnes
ännu icke på något språk — kan man svårligen undgå ett
intryck af enformighet. Och ändå är det ingen brist på
omväxlande och storartade ämnen. I teologiska och
moraliska reflexioner, än värkligt högstämda, än torrt
predikande, påminnas vi om Guds storhet, kärlek och rättvisa,
sådan den uppenbarar sig i naturen, i historien, i profeternas
och framförallt i Muhammeds eget framträdande. Gud
förhärligas som den Ende, den Allsmäktige, den Oförliknelige.
Afgudadyrkan och allt förgudande af skapade varelser, i
synnerhet af profeten Isa, Marjams son,[1] såsom Guds Son,
bestraffas och fördömes i de strängaste ordalag. "Säg!"[2]
heter det i en af de sista sûrorna, "Han är Gud, en Ende,
Gud den Beståndande, Han har icke födt och är ej född, och
aldrig har det funnits en enda like till Honom." Paradisets
fröjder och hälvetets kval skildras med glödande
inbillningskraft, liksom ock hela skapelsens skräck och bäfvan
vid yttersta dagens och domens annalkande. De troende
erhålla såväl allmänna moraliska föreskrifter som ock en
mångfald af speciella regler, varningar och råd för sitt
enskilda och offentliga lif. Borgerliga och religiösa lagbud
gifvas omväxlande med föreskrifter till vissa enskilda
personer rörande alldeles privata saker, såsom till och med
förordningar angående Muhammeds harem. Svar gifvas på
bestämda frågor, framstälda till Profeten af troende eller
otrogna, och i synnerhet under sista tiden af Muhammeds
[1] D. ä. Jesus, Marias son.
[2] I hela koranen är Gud den egentligen talande och vanligtvis
ställes talet till Muhammed, men äfven till de troende eller otrogne.
Här såsom oftast erhåller Muhammed en tillsägelse att själf i sin
ordning säga något åt människorna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 13:14:19 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/koranen/0018.html
