Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Utdrag ur koranen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sûr. 2, v. 172 ff. Ej består fromheten däri, att I [vid bönen]
vänden edra ansikten mot öster eller väster, utan fromheten finnes hos
dem som tro på Gud, på den yttersta dagen, på änglarne, skriften och
profeterna, och gifva sin egendom, oaktat de hålla den kär, åt sina
anförvanter, åt fader- och moderlösa, åt fattiga, vägfarande och tiggare,
och förrätta bönen, gifva almosan och uppfylla de förbindelser de
ingått, de tålmodiga i sorgen, motgången och nödens tid, dessa äro de
rättfärdiga, och de äro de gudfruktiga.
Sûr. 2, v. 256 ff. Gud — det gifves ingen annan Gud än
Han, den Lefvande, den Beståndande. Ej öfverväldigar Honom slummer
eller sömn. Honom tillhör hvad som finnes i himlarne och hvad som
finnes på jorden. Ho är den som fäller förbön hos Honom, utan
Hans tillåtelse?[1] Han vet hvad före dem varit och hvad efter dem
komma skall, men de fatta icke af Hans kunskap annat än hvad Han
vill. Hans tron omfattar himlarne och jorden, och deras
vidmakthållande är ingen börda för Honom. Han är den Höge, den Store.
Sûr. 13, v. 190 ff. Herre, vi hörde en kallande, som kallade
oss till tro. "Tron på eder Herre!" säger han, och vi trodde. Herre,
förlåt oss då våra synder, tillgif oss våra missgärningar, och upptag
oss till Dig med de fromme! Herre, gif oss hvad Du lofvat genom
Dina sändebud, och gör oss ej bedröfvade på uppståndelsens dag!
Sannerligen, Du sviker icke Dina löften. Då bönhör dem deras Herre:
"Sannerligen [säger Han], Jag skall icke låta gå förlorat det värk hvar
och en af er värkat, han vare man eller kvinna!"
Sûr. 5, v. 116 ff. Gud sade till Isa, Marjams son: "Har du
sagt till människorna: tagen mig och min broder till två gudar jämte
Gud?’" Han svarade: "Dig vare lof och pris! Hvad vore det, att jag
skulle säga det som icke är sant for mig! Om jag sagt det, skulle Du
redan veta det. Du vet hvad i mig är, men jag vet icke hvad i Dig
är. Sannerligen, Du är den som vet det fördolda. Icke har jag sagt
något annat än hvad Du befalt mig, det är: ’tillbedjen Gud, eder Herre
och min Herre!’"
Sûr. 7, v. 52 ff. Välsignad vare Gud, världarnes Herre! Åkallen
eder Herre i ödmjukhet och tysthet! Sannerligen, Han älskar icke
dem som öfverträda Hans bud. Gören icke ondt på jorden sedan Vi[2]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
