Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ungefär på samma sätt som med vädret var det med
människorna. De tycktes inte heller kunna komma sig för med
något. Det var inte någon rörelse ute och inte något arbete
inne. Mittför det lilla huset, där den döende låg, fanns en
tomt, där man hade börjat påla för ett bygge. På morgonen
hade några arbetare kommit dit, dragit upp den stora hejaren
under den vanliga skrålande arbetssången och låtit den falla
ner igen. Men de hade inte hållit på länge, utan hade rätt
snart tröttnat och gått sin väg.
Med allt annat var det på samma sätt. Några kvinnor hade skyndat förbi med korgar för att göra uppköp till helgen. Den trafiken hade varat en stund, men snart upphört. Barn, som hade varit ute på gatan och lekt, hade blivit inkallade för att sätta på sig sina helgdagskläder, och sedan hade de måst stanna inomhus. Hästar, som drog arbetsåkdon, kördes förbi för att sättas i stall allra längst borta i förstaden och få vila ut ett helt dygn. Det blev mer och mer stilla, ju längre det led framåt dagen, och det kändes som en lättnad för varje slags buller, som upphörde.
— Det är gott, att hon får dö så här mot en helg, sade hennes mor. Snart hörs det ingenting mer därutifrån, som
kan störa henne.
Den sjuka hade legat medvetslös alltsedan morgonen, och de tre, som var församlade omkring hennes bädd, kunde säga vad som helst, utan att hon hörde dem. Men detta oaktat var det lätt att se, att hon inte låg i någon slö dvala. Hennes
ansikte hade växlat uttryck flera gånger under förmiddagen.
Det hade sett förvånat och ängsligt ut, det hade haft än en
bönfallande, än en ytterligt plågad min; nu hade det en lång stund varit stämplat av en mäktig harm, som förstorade
det och förskönade det på samma gång.
Den lilla slumsystern hade blivit sig så olik, att hennes
kamrat, som stod vid sängfoten, böjde sig ner till den andra
salvationisten och viskade:
— Se, kapten! Syster Edit blir så vacker. Hon ser ut som
en drottning.
Den storväxta kvinnan reste sig från den låga stolen för
att se bättre.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
