Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kan säga mig vad syster Edit skulle ha för en glädje av att
träffa mig.
Ingen av de båda små luffarna inlåter sig på att besvara
hans fråga. De bara yrkar på att han ska bege sig av, och
då han alltjämt nekar och retas med dem, gripes de av en så häftig vrede, att de förklarar, att om han inte går godvilligt, så ska de klå upp honom.
Härvid reser de sig och kavlar upp rockärmarna för att gå till anfall.
Deras motståndare, som vet med sig, att han är den största
och starkaste karlen i hela staden, fattas av en plötslig
medkänsla med de svaga stackarna.
— Om herrarna nödvändigt ska ha det på det sättet, säger
han, så är jag naturligtvis färdig när som helst. Men jag
får säga, att jag tycker, att vi lika gärna kunde göra opp
det här i godo, i all synnerhet med tanke på det, som jag
nyss har berättat herrarna.
De berusade männen vet kanske knappt mer vad som har retat dem, men nu är deras stridslystnad väckt, och de kastar sig över honom med knutna nävar. Han återigen är så säker på sin överlägsenhet, att han inte en gång bryr sig om att stiga upp, utan förblir sittande på marken. Han bara sträcker ut armarna och slänger undan angriparna till höger
och vänster som ett par hundvalpar. Men som hundvalpar
kommer de tillbaka, och härvid lyckas en av dem att ge den
stora, starka karlen en rätt hård stöt för bröstet. Ögonblicket därefter känner han, att något varmt stiger upp ur hans strupe och fyller munnen. Som han vet med sig, att han har ena lungan förtärd, anar han, att detta är början till en blodstörtning. Han upphör att strida och kastar sig ner på marken, medan en bred blodström forsar fram över hans
läppar.
Detta är ju i och för sig en svår olycka, men det, som gör, att den snart blir nästan obotlig, är, att kamraterna, när de känner det varma blodet stänka över deras händer och ser honom sjunka ner till marken, får den tron, att de har mördat honom, och ger sig på flykt, så att han blir lämnad ensam. Blodstörtningen upphör visserligen efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
