Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
IV.
Mannen, som har haft den svåra blodstörtningen, ligger och kämpar för att komma till sans igen. Han tycker, att det är något, som väcker honom, att en gällt skrikande fågel, eller vad det kan vara, flyger fram över hans huvud. Men han är försjunken i en skön, välbehaglig vila och kan inte rycka sig lös ur den.
Strax därpå är han övertygad om att det inte är någon fågel, som skriker; i stället är det den gamla dödskärran,
som han har berättat om för de två luffarna, som kommer
körande genom kyrkplanteringen och gnisslar och knarrar
så förskräckligt, att han inte kan få sova. Men halvt
medvetslös, som han ligger där, visar han ifrån sig tanken på att det kan vara dödskärran. Det är bara därför, att han så nyss har haft den i tankarna, som han inbillar sig höra den.
Han sjunker ner i dvalan på nytt, men det envisa gnisslet
kommer åter farande genom luften och låter honom inte finna någon ro. Han börjar nu få klart för sig, att det han hör är gnissel från ett verkligt åkdon. Det är inte någon
inbillning, utan full verklighet, och det ges intet hopp, att det ska upphöra.
Då finner han, att han måste besluta sig för att vakna. Det är ingen annan råd.
Han lägger genast märke till att han ligger kvar på samma ställe och att ingen har hjälpt honom. Allt är sig likt, utom att ett par korta och skarpa gnisslanden far genom luften. De tycks komma långt borta ifrån, men de är så ihållande och skär så vasst i hans öron, att han genast får klart för sig, att det är dessa ljud, som har väckt honom.
Han undrar om han har legat sanslös länge, men det förefaller inte troligt. Människorna är så nära, att han hör
hur de just nu tillropar varandra gott nytt år, och därav
sluter han, att det inte kan vara långt efter midnatt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
