Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
borta nu, än att han kan höra, att det utgår från ett åkdon,
som helt sakta kör utför Långgatan ner mot torget. Och något eländigt rackartyg är det, som kommer, det är säkert.
Nu hörs det inte bara hur det gnisslar i hjulen, utan också
hur det knakar i trävirket och hur hästen för varje steg
slinter mot gatläggningen. Det kunde inte låta värre, om den
eländiga dödskärran, som hans gamla kamrat hade sådan respekt för, vore i antågande.
"Vi två, David", tänker han, "brukar väl inte ha någon
särskild förkärlek för polisen, men om den ville passa på
nu och göra slut på det här oväsendet, så skulle vi tacka den."
Mannen brukar skryta med att han har ett starkt humör, men han börjar frukta, att den här gnisselmusiken i samband med allt annat, som har hänt honom denna natt, ska göra slut på det. Han har några otäcka funderingar, att han ska bli funnen, som han nu ligger, och bli ansedd för död samt föras bort för att svepas och begravas. "Allt, vad som
då säges omkring din döda kropp, det får du ligga och höra
på, och det lär kanske inte ljuda vackrare än det, som du
nu lyssnar till."
Det är troligen gnisslet, som vållar, att han på en gång
måste tänka på syster Edit, inte med något slags samvetskval, men med en förargad känsla av att hon på något sätt har fått seger över honom.
Gnisslet fyller luften och skär i öronen, men det väcker
inte hos den här mannen någon ånger över oförrätter, som
han har tillfogat andra, bara vreda påminnelser om allt det
onda och obehagliga, som andra har tillfogat honom.
Mittunder det att han beklagar sig som värst, håller han
stilla och lyssnar ansträngt en hel minut. Jo, så sant han
levde! Åkdonet har farit Långgatan i ända, men det har
inte vikit av neråt torget. Hästen slinter inte mer på de
små kullriga gatstenarna, nu trampar den en sandgång. Den
kommer åt hans håll. Den har kört in i kyrkplanteringen.
I sin glädje över att han möjligen ska få hjälp gör mannen
ännu ett försök att resa sig. Men det avlöper på samma sätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
