Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fri man, inte bunden av hustru och barn som du, David. Han har väl varit ute på en långtur, kommer kanske överst från nordpolen. Jag tycker, att han ser blek och förfrusen ut.
Han betraktar körkarlen noga, ty det är något i ansiktsuttrycket, som är honom främmande. Men det måste vara
Georges, hans gamla kamrat och dryckesbroder, det är inte
möjligt annat. Han känner igen honom på det stora huvudet
med örnnäsan, de väldiga svarta mustascherna och pipskägget. Den, som hade ett utseende, som vilken sergeant,
ja, man kunde säga, som vilken general som helst skulle
vara stolt över, kunde inte hoppas att inte bli igenkänd av
en gammal vän.
— Vad är det du säger, David? börjar mannen på nytt. Har du hört berättas, att Georges skulle ha dött på ett sjukhus i Stockholm i fjol på själva nyårsafton? Vet du, att det
tycker jag också att jag har hört, men det är inte första
gången, som vi två har misstagit oss. För detta är Georges
livslevande. Se bara på honom nu, när han reser sig! Är det inte Georges själv kanske, med den ömkliga kroppen, som aldrig kan komma riktigt sams med hans korpralshuvud? Ja, vad säger du nu, David? Såg du, att när han hoppade ur kärran, for kåpan isär så mycket, att det syntes, att han ännu har på sig den långa, trasiga rocken, som alltid hängde honom ner på hälarna? Igenknäppt ända opp till halsen nu som alltid, David, och den stora, röda halsduken fladdrande i halsöppningen, men inte något spår till väst eller skjorta nu mer än förr.
Den förlamade känner sig helt upplivad. Han skulle ha kunnat skratta, om det överhuvudtaget hade varit möjligt för
honom att frambringa ett skratt.
— Om vi en gång kommer till krafter igen, du och jag, David, ska vi betala Georges igen det här kalaset. Han höll
på att spränga isär mitt förstånd med sin utklädsel, som om
han hade lagt dynamit under det. Det ska också vara en sådan karl som Georges till för att hitta på att skaffa sig
en sådan häst och en sådan kärra och komma körande med dem fram till kyrkan. Inte en gång du, David, hade varit i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
