- Project Runeberg -  Körkarlen /
30

(1912) [MARC] Author: Selma Lagerlöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

lasarettet, David. När jag har kommit till en sjuk, är det
för sent att kalla på någon annan läkare.

"Jag menar, att alla troll och djävlar är ute i natt och
ställer till spektakel", tänker David Holm. "När det äntligen kommer en karl till mig, som kunde hjälpa mig, så är han antingen tokig eller också så illvillig, att han inte frågar efter, att jag blir alldeles förstörd."

— Jag skulle vilja påminna dig om något, som hände dig
förra sommaren, David, säger körkarlen. Det var en
söndagseftermiddag, och du kom gående landsvägen fram genom en bred dal, där det låg stora åkerfält och vackra gårdar med blomstrande trädgårdstäppor, vart du såg. Det var en sådan där kvävande het eftermiddag, som det kan råka att bli
ibland under högsommaren, och jag tror, att du gick och la märke till att du var den enda, som rörde sig i hela trakten. Korna stod stilla i hagarna och tordes inte lämna
de skuggande träden, och människorna var alldeles
försvunna. De måtte ha dragit sig under tak för att slippa
hettan. Är det inte sant, att det var så, David?

"Det kan ju hända", tänker mannen, "men jag har varit ute och gått så många gånger både i hetta och köld, så att inte kan jag hålla reda på dem alla."

— Just som stillheten var som allra störst, David, fick då
höra ett gnisslande strax bakom dig på vägen. Du vände på
huvudet och trodde, att det kom någon åkande efter dig, men du kunde ingen upptäcka. Du såg dig om flera gånger, du tyckte, att detta var det besynnerligaste, som du någonsin
hade varit ute för. Du hörde gnisslet alldeles tydligt, men
var kom det ifrån? Det var ljusan dag, öppet åt alla sidor
och så tyst, att ingenting annat förvillade bort ljudet. Du
kunde inte fatta, att det var möjligt, att du alldeles tydligt hörde gnisslet av ett hjul utan att se något åkdon. Men du ville inte alls gå in på att det var något övernaturligt i saken. Hade du bara tänkt ditåt, så hade jag kunnat göra mig synlig för dig då, innan det var för sent.

David Holm erinrade sig nu alltsammans mycket väl. Han
mindes hur han hade tittat bakom gärdsgårdarna och sett
efter nere i dikena för att komma underfund med vad det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:14:23 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/korkarlen/0030.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free