- Project Runeberg -  Körkarlen /
41

(1912) [MARC] Author: Selma Lagerlöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

— Om jag tycker — — —, börjar hon, men han låter henne inte tala till punkt.

— Vet inte syster Maria, att han bara kommer att göra narr av oss? Han kommer att skryta med att en av slumsystrarna var så kär i honom, att hon inte kunde dö utan att ha fått se honom.

Slumsystern ser hastigt upp och rör läpparna till ett häftigt svar, men biter ihop dem och eftersinnar.

— Jag kan inte tåla, att han ska prata om henne, minst av allt, när hon är död! utbrister frälsningssoldaten.

Strax därpå kommer slumsysterns svar, allvarsamt och
eftertryckligt.

— Är Gustavsson viss om att inte David Holm skulle ha rätt, ifall han säger detta?

Den liggande, fängslade gestalten borta vid dörren rycker
till och genomfares vid dessa ord av en plötslig glädjekänsla. Han blir ytterst överraskad själv och sänder en blick upp till Georges för att se om denne har märkt hans rörelse. Körkarlen står alldeles orörlig, men för all säkerhets skull mumlar David Holm något om att det var skada, att han inte hade haft reda på det där, medan han levde. Det skulle ha varit något att skryta med inför kamraterna.

Frälsningssoldaten blir så förvirrad av det, som han har fått höra, att han griper efter en stolkarm. Rummets väggar
dansar runt för honom.

— Varför säger syster Maria något sådant? frågar han. Inte vill syster Maria, att jag ska tro — — —

Slumsystern befinner sig i starkt sinnesuppror. Hon knyter
handen hårt om näsduken, medan hon talar ord, som störtar
fram häftiga och hastiga, liksom hade hon bråttom att få
dem utsagda, innan betänksamheten komme och hejdade henne.

— Vem skulle hon annars hålla kär? Vi två, Gustavsson, och alla andra, som har lärt känna henne, har låtit oss omvändas och vinnas av henne. Vi har inte stått henne emot
ända till det sista. Vi har inte skrattat ut henne och hånat
henne. Hon behöver varken lida ånger eller samvetskval för

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:14:23 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/korkarlen/0041.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free