Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hon beskrev honom som en lång karl, som hade sett ståtlig
ut, fastän han hade varit klädd i usla, trasiga kläder.
Ansiktet hade stått mera otydligt för henne, men i timtal hade hon sett för sig hans ögon, som låg som två gula, ilskna strimmor mellan svullna ögonlock. Och det, som hade skrämt henne mest, det var, att han inte hade synts henne drucken eller alldeles förfallen, men ändå talade, som han gjorde, och närde ett så bittert hat till sina medmänniskor.
Det var ju inte underligt, att syster Edit genast kände igen David Holm på denna beskrivning, men det förvånade mig, att hon tog honom i försvar. Hon ville förmå kvinnan
att tro, att han bara hade roat sig med att skrämma henne.
"Det förstår ni väl, att en man, som ser så stark ut som han, inte kan ha någon tuberkulos", sa hon. "Jag tror, att han är elak nog för att vilja skrämma er, men inte skulle han gå och smitta ner folk med vett och vilja, om han vore sjuk. Han är väl inte något missfoster heller?"
Vi andra sa emot; vi trodde, att han inte gjorde sig sämre, än han var, men hon försvarade honom allt ivrigare, och hon blev nästan ond på oss, som trodde så illa om honom.
För andra gången visar körkarlen ett tecken till att han
följer med det, som försiggår omkring honom. Han böjer sig ner och ser sin kamrat in i ögonen.
— Jag tror, att slumsystern har rätt, David. Den, som kunde neka att tro allt ont om dig, den har säkert haft dig mycket kär.
— Det kan ju hända, Gustavsson, att det där ingenting
betydde, fortsätter slumsystern, och det, som jag la märke
till ett par dar därefter, det betydde kanske än mindre. Men
det var så, att då syster Edit en kväll vandrade hemåt och
var nedslagen och modfälld över motgångar, som hade mött
hennes skyddslingar, kom David Holm fram till henne och
började tala med henne. Han ville bara säga henne, sa han på sitt försmädliga sätt, att nu skulle hon få det bättre
och lugnare, därför att han skulle bege sig bort från staden.
Jag hade väntat, att syster Edit skulle bli glad åt detta,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
