- Project Runeberg -  Körkarlen /
59

(1912) [MARC] Author: Selma Lagerlöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


VI.

Den stackars lilla slumsystern, som ligger på dödsbädden,
känner hur hon för varje ögonblick blir alltmer svag och
maktlös. Hon har inte några plågor, men hon ligger och
strider mot döden, såsom hon mången natt, då hon har
vakat hos en sjuk, har stridit mot sömnen.

— Ack, så ljuvligt du lockar! Men det går inte an, att
du tar mig, har hon då sagt till sömnen, och om den i alla
fall har sänkt sig över henne ett par ögonblick, har hon
raskt spruttit opp ur den och återvänt till sina plikter.

Nu tycker hon, att någonstädes i ett svalt rum med en
oändligt frisk och ren luft, som det skulle vara en ljuvlighet
för hennes sjuka lungor att inandas, bäddas en djup och
bred säng med kuddar så mjuka och pösande som en jäsande
deg. Hon vet, att denna bädd göres i ordning åt henne, och
hon längtar efter att få sjunka ner i den och sova bort all
den oändliga mattigheten, men hon har en känsla av att
hon då skulle somna in så djupt, att hon aldrig mer skulle
vakna. Hon fortfar att visa från sig vilans lockelse. Den
kan ännu inte få komma henne till del.

När den lilla slumsystern blickar ut i rummet, ligger det
en förebråelse i hennes ögon. Hon ser strängare ut, än hon
har gjort någonsin förr.

— Vad ni är hårda, som inte hjälper mig med detta enda,
som jag åstundar! tycks hon klaga. Har jag inte gått så
många steg för att tjäna er alla, då jag var frisk, att ni
kunde göra er den mödan att kalla hit honom, som jag
vill råka?

Hon ligger som oftast med slutna ögon och väntar och
lyssnar så ivrigt, att ingen rörelse i det lilla huset undgår
henne. Med ens får hon det intrycket, att en främmande har
kommit in i det yttre rummet och sitter där och väntar på
att bli införd till henne. Hon slår upp ögonen och ser
bönfallande på sin mor.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon May 19 18:04:49 2014 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/korkarlen/0059.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free