- Project Runeberg -  Körkarlen /
60

(1912) [MARC] Author: Selma Lagerlöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

— Han står ju nere vid köksdörren. Kan inte mor släppa
in honom?

Hennes mor reser på sig, går fram till tapetdörren, öppnar
den och ser ut i det större rummet. Hon kommer tillbaka
och skakar på huvudet.

— Det är ingen där, barn, säger hon, ingen mer än syster
Maria och Gustavsson.

Då suckar den sjuka och sluter ögonen på nytt. Men än
en gång har hon förnimmelsen, att han sitter tätt innanför
dörren och väntar. Om bara hennes kläder låge på en stol
vid sängfoten som vanligt, skulle hon sätta dem på sig för
att själv kunna gå dit ut och tala vid honom. Men kläderna
ligger där inte, och dessutom fruktar hon, att hennes mor
inte ska ge henne tillåtelse att stiga upp.

Hon undrar och undrar hur hon ska kunna komma ut i
det yttre rummet. Hon är viss om att han finns där. Mor
kan bara inte förmå sig att släppa in honom till henne.
Mor tycker väl, att han ser förfärlig ut, och vill inte, att
hon ska tala vid en sådan karl. Mor tror, att det inte tjänar
något till, att hon får råka honom. Mor menar, att det kan
göra henne detsamma hur det ska gå honom nu, då hon
måste dö.

Till sist hittar hon på något, som förefaller henne
utomordentligt listigt. "Jag ska be mor, att jag får flytta ut i det
stora rummet och ligga där", tänker hon. "Jag ska säga
henne, att jag längtar att få se det än en gång. Det kan inte
mor ha något emot."

Hon framför sin önskan, men hon måste undra om modern
kan ha genomskådat hennes syfte med flyttningen, ty denna
har mycket att invända.

— Ligger du inte bra där du ligger? säger hon. Du har
ju varit nöjd med att ligga här de andra dagarna.

Hon gör ingenting för att villfara den sjukas bön, utan
blir sittande stilla. Den lilla slumsystern känner det så, som
då hon var barn i världen och hade bett modern om något,
som denna inte fann det lämpligt att ge henne. Och på
samma sätt som ett litet barn börjar hon nu att be och
kälta för att uttrötta hennes tålamod.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 31 05:36:17 2014 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/korkarlen/0060.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free