Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det är nog så, att hustrun har begagnat tillfället, medan
han har suttit inne, och rest sin väg. Hon har tagit med sig
barnen och det, som hon eljest bäst behövde, och inte
förberett honom på något sätt, utan låtit honom komma hem
till denna tomhet. Och han, som har tänkt, att han skulle
komma till henne med så stor glädje! Han har läst över vad han skulle säga till henne. Han ämnade riktigt be henne om förlåtelse. Han har en vän, en karl, som har tillhört en bildad samhällsklass, men är alldeles förfallen. Han har ämnat lova, att han inte mer ska söka hans sällskap, fastän han dras till honom inte bara av det, som är ont hos honom, utan därför, att han har bildning och vetande. Nästa dag skulle han ha gått till sin gamle mästare och bett att bli upptagen i tjänst igen. Han skulle ha trälat för hustrun
och barnen, så att de skulle ha fått gå i snygga kläder och
inte mer behövt leva en bekymmersam dag. Och nu, då han
har tänkt ut allt detta, har hon rymt från honom!
Han blir kall, han blir varm, han ryser över hennes hjärtlöshet. Ja, han kunde ha förstått, att hon hade gått, om det bara hade skett öppet och ärligt. Han hade i så fall inte haft någon rätt att vredgas, för hon har haft ett svårt liv med honom. Men att hon hade smugit sin väg och låtit honom komma till det tomma hemmet utan en varning, det
var hjärtlöst. Det kunde han aldrig förlåta henne.
Han var utskämd inför alla människor. I denna stund skrattade de åt honom i hela kvarteret. Men han lovade
sig, att de skulle få sluta upp att skratta. Han skulle nog
finna igen sin hustru, och då skulle han göra henne lika
olycklig, som han var själv, och dubbelt till. Han skulle
allt lära henne hur det känns att frysa ända in i hjärtrötterna, som han nu gjorde.
Det var den enda lindring han kunde skaffa sig, att han
tänkte på hur han skulle straffa henne, då han fann henne.
Sedan har han i tre års tid gått och sökt henne och hela tiden närt sitt hat med tanken på vad hon har gjort mot honom, så att det har blivit till en förbrytelse utan mått. Han har gått ensam på ödsliga vägar, och under tiden har hatet och hämndlusten växt sig allt större. Han fick gå och söka så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
