Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dig, säger han till henne. Men jag vet, att den mannen har
du ingen makt över.
Därmed böjer körkarlen sig ner för att uttala de ord, som befriar själen ur det kroppsliga höljet.
Då, i detta ögonblick, kommer en mörk gestalt krypande
utmed golvet fram till den döende. Med en oerhörd
ansträngning och till priset av en smärta, vars make han aldrig har kunnat ana, har han slitit sina bojor för att kunna nå fram. Han tror själv, att han ska bli straffad genom dessa smärtors utsträckning i oändlig tid, men syster Edit ska inte vänta och längta förgäves, då han finns där i samma rum. Han har smugit sig fram på andra sidan sängen, där hans fiende, Georges, inte kan se honom, och han når så långt, att han kan fatta en av hennes händer.
Så omöjligt det än är för honom att utöva det minsta tryck på denna hand, så förnimmer hon ändå hans närvaro, och med en hastig rörelse vänder hon sig mot David Holm. Hon ser honom där vid sin sida knäböjande, ja, än mer, med ansiktet tryckt mot golvet, inte vågande att se upp mot henne, endast med den handen, som omfattar hennes, meddelande henne sin kärlek, sin tacksamhet, sitt hjärtas begynnande uppmjukelse.
Då far över hennes ansikte en den saligaste glans av lycka. Hon ser upp till sin mor, till de två vännerna, som hon inte förrän nu har haft tid att ge ett ord till farväl,
för att vinna deras medkänsla för det härliga, som har hänt
henne. Hon pekar med den lediga handen neråt mot golvet,
för att de måtte se och dela den oändliga glädjen, att David
Holm ligger botfärdig, ångerfull vid hennes fötter. Men i
detsamma böjer sig den svartklädde fram mot henne och
säger:
— Du fånge, du älskliga, kom ut ur ditt fängelse!
Då kastar hon sig tillbaka på kudden, och livet lämnar
henne med en suck.
I samma ögonblick ryckes David Holm bort. Dessa band,
som han inte kan se, endast känna, knyter sig på nytt kring
hans armar, medan hans fötter får förbli fria, och Georges
låter honom veta med en vredgad viskning, att han skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
