- Project Runeberg -  Körkarlen /
77

(1912) [MARC] Author: Selma Lagerlöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

eller hörd av honom. Du får väl bära till honom min hälsning, att jag har varit här för att råka honom, men
från denna stund tas jag bort och får inte mer visa mig
för honom sådan, som jag nu är.

— Men om han gör bättring och ångrar sig? säger Georges.

— Du har själv sagt, att han ingen bättring kan göra,
säger rösten med skälvande sorg. Du ska hälsa honom från
mig, att jag trodde, att vi evigt skulle höra samman, men
nu, från denna stund, får han aldrig se mig mer.

— Men om han kan försona sina onda gärningar? säger
Georges.

— Du vill väl hälsa honom från mig, att längre än hit fick jag inte följa honom, klagar rösten, och bjuda honom mitt farväl.

— Men om han kan omskapa sig och bli en annan ? säger
Georges.

— Du må hälsa honom, att jag alltid ska älska honom, säger rösten med en klang av än större vemod än förut, något annat hopp har jag inte att ge honom.

David Holm har rest sig på knä på kärrbottnen. Vid dessa
ord gör han ett häftigt bemödande och står där plötsligen
upprest till sin fulla längd. Han griper efter något, som
fladdrar bort mellan hans bundna händers osäkra grepp. Han har inte hunnit att klart urskilja det, men det lämnar
efter sig ett intryck av något skimrande ljust, av aldrig anad skönhet.

Han vill slita sig lös och skynda efter den flyende, men
nu hindras han därifrån av något, som lamslår honom mer
än bojor och band.

Det är kärleken, andarnas kärlek, den, av vilken jordiska
människors kärlek endast är en svag efterlikning, som nu
igen, liksom nyss förut vid dödsbädden, överväldigar honom.
Den har långsamt genomglödgat honom, liksom en eld, som är under antändning, långsamt genomglödgar veden. Knappast vet man om dess verk, men den sänder dock ut en hastig flamma en och annan gång för att visa, att den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:14:23 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/korkarlen/0077.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free