Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Tror konstapeln, att jag ska kunna bli människa igen?
frågar han med en svag, men visst inte missmodig eller
bedrövad röst.
— Bevars ja, vad Holm det kan, säger konstapeln vänligt,
fastän med en liten osäkerhet i tonen. Holm får bara lov att
krya opp sig lite och bli av med febern.
— Konstapeln vet nog, att det inte var febern, som jag
tänkte på, säger den sjuke. Jag undrar om konstapeln tror,
att jag kan komma mig opp igen. Det är inte så lätt, när
man har varit straffad för dråp.
— Det går nog bra för Holm, som har någon att komma till, svarar fångvaktarn. Holm har åtminstone sagt, att det
finns ett ställe, där Holm blir mottagen.
Den sjuke får ett vackert leende över ansiktet.
— Hur tyckte doktorn att det var med mig i kväll?
sade han.
— Ingen fara, Holm, ingen fara. Doktorn säger jämt så
här: "Om jag bara hade honom utom de här murarna, så
skulle jag snart få honom på benen igen."
Fången höjer bröstet och suger in luft mellan tänderna.
— Utom de här murarna, ja, mumlar han.
— Jag talar bara om vad doktorn brukar säga till mig,
fortsätter konstapeln, men Holm får inte ta honom på orden,
så att Holm ger sig i väg ifrån oss, såsom Holm gjorde i
höstas ett år sedan. Det gör bara, att det drar längre ut på
tiden, förstår Holm.
— Konstapeln behöver inte vara rädd. Jag är allt klokare
än så numera. Nu tänker jag bara på att få snart slut på
det här. Sedan blir det att börja ett nytt liv.
— Ja, det har Holm rätt i, ett nytt liv blir det, säger
vaktaren med något högtidligt i tonen.
David Holm sitter under tiden och våndas värre än den
sjuke.
— De har låtit honom smittas av sjukdomen här i fängelset, mumlar han, medan han för kroppen fram och tillbaka i ångestfull vaggning. Och nu är han förstörd, han, som var
så vacker, så stark och så glad!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
