Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Har konstapeln inte — — —, börjar den sjuke, men då han i detsamma uppfångar en lätt rörelse av otålighet hos sin vårdare, frågar han hastigt: Kanske att det är emot
reglementet, att jag pratar?
— Nej, i natt får Holm prata så mycket Holm vill.
— I natt — — —, säger den sjuke eftertänksamt. Jaså,
kanske därför att det är nyårsnatt?
— Ja, svarar konstapeln, just därför att det är ett gott
nytt år, som börjar för Holm.
— Karlen sitter där och vet, att han ska dö i natt, klagar
den sjuke fångens bror i sin maktlöshet. Det är därför, som
han är så mild mot honom.
— Har inte konstapeln märkt, återtar fången sin avbrutna
fråga, att det har blivit en förändring med mig efter den där flykten? Konstapeln har inte haft något besvär med mig
sedan dess, eller hur?
— Holm har varit som ett lamm alltsedan, så att jag har
inte något skäl att vara missnöjd. Men jag säger i alla fall
som förut: Gör inte om det!
Den sjuke småler.
— Den där förändringen, säger han, har konstapeln inte
undrat varpå den kunde bero? Kanske att konstapeln bara
har trott, att det kom sig därav, att jag blev sjukare efter
flykten?
— Ja, vi har väl tänkt något i den vägen.
— Men det är inte alls fördenskull, säger fången. Det
kommer sig av något helt annat. Jag har aldrig vågat tala
om det förut, men i natt skulle jag vilja berätta det för
konstapeln.
— Nu är jag allt rädd för att Holm pratar för mycket ändå, säger konstapeln. Men när han ser, att den sjukes ansikte fördystras, fortsätter han vänligt: Ja, inte för att jag
blir trött på att Holm pratar, men för Holms egen skull.
— Tyckte inte ni här på fängelset, att det var besynnerligt, att jag kom tillbaka självmant? säger den sjuke. Ingen hade den minsta reda på var jag fanns, utan jag gick opp på länsmanskontoret och anmälde mig av egen fri vilja. Varför tror konstapeln att jag bar mig så besynnerligt åt?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
