- Project Runeberg -  Körkarlen /
87

(1912) [MARC] Author: Selma Lagerlöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

— Vi tänkte förstås, att Holm hade fått slita så ont, att
han tyckte det var bättre att anmäla sig godvilligt.

— Det var nog sant, att jag hade farit illa de första
dagarna. Men jag hade ju varit borta i hela tre veckor.
Trodde ni alla, att jag hade bott ute i villande skog hela
den tiden, och det mitt i vintern till?

— Vi var väl tvungna att tro det, eftersom Holm sa, att
det var så.

Fången ser ut att ha alldeles ofantligt roligt.

— En får ju lov att inbilla höga överheten sådant där
ibland, för att inte de, som har hjälpt en, ska komma i
klistret. En kan inte stå till svars med annat, förstår
konstapeln. De, som har haft mod att ta emot en rymmare och
vara goda mot honom, dem får man lov att söka hjälpa, så gott man kan. Det tycker nog konstapeln också.

— Nu frågar allt Holm mer, än Holm kan få svar på, säger vaktaren med samma långmodighet, som han har visat hela tiden.

Den fångna unga mannen drar en djup suck av längtan.

— Om jag bara kunde stå ut, tills jag finge komma dit
igen! Det var ett folk, som bodde just i skogsbrynet.

Han avbryter sig och ligger och kämpar för att få luft.
Konstapeln ser oroligt på honom. Han griper efter en
medikamentsflaska, men då han ser, att denna är tom, reser
han på sig.

— Jag får lov att hämta litet mer av det där, säger han
och lämnar rummet.

Ögonblicket därefter sitter körkarlen på hans plats bredvid
sängen. Han har ställt lien så, att den sjuke inte kan se den, och har kastat kapuschongen tillbaka.

David Holm bryter ut i jämmer nästan som ett klagande barn, då han ser den förskräcklige så nära sin bror, men brodern själv visar ingen oro. Där han ligger i hög feber, märker han inte, att en nykommen har satt sig på stolen bredvid honom, utan tror, att det är samma fångkonstapel, som han alltjämt har framför sig.

— Det var en så liten stuga, säger han, men flämtar av
ansträngning mellan varje ord.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:14:23 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/korkarlen/0087.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free