Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
då han inte finns här", sa nu en mansröst, och strax därpå
hördes det, att folk gick ut ur stugan. — "Jaså, ni stannar
hemma nu, Lisa?" frågade någon. — "Jag går inte ifrån
Bernhard mer i dag", svarade moderns röst.
Rymmaren hörde hur ytterdörren stängdes och kunde förstå, att modern och barnet nu var ensamma i stugan.
"Hur ska det nu gå för mig?" tänkte han. "Ska jag stanna
här eller försöka komma undan?" — I detsamma hörde han
steg närma sig skåpet. "Bli inte rädd, ni, som står där inne, utan kom ut, så att jag får tala med er!" ljöd moderns röst. På samma gång satte hon nyckeln i låset och drog opp dörren. Karlen klev då ut helt försagd. "Det var han där borta, som sa åt mig, att jag kunde gömma mig här", sa han och pekade på barnet.
Gossen skrattade och var så uppspelt av äventyret, att han klappade händerna. "Den där blir så klipsk av att ständigt ligga stilla och tänka sina egna tankar", sa modern stolt. "Man kan snart inte reda sig med honom." — Rymmaren förstod, att hon inte skulle lämna ut honom, därför att
gossen hade tagit sig av honom. — "Ja, det har ni visst rätt
i", sa han. "Jag ska säga, att jag gick in här för att skaffa mig en smula mat, men jag har inte kunnat komma över
något. Det här barnet ville inte ge mig nycklarna. Han är
duktigare än mången, som kan gå på sina ben." — Modern
begrep nog vad han ville vinna med sitt smicker, men hon
hörde det gärna i alla fall. "Jag ska ge er litet att äta då
för det första", sa hon.
Medan rymmaren åt, började gossen fråga ut honom om hans rymning, och han berättade alltsammans helt uppriktigt från början till slut. Det hade inte varit något överlagt,
men han hade funnit ett tillfälle en gång, då han hade haft
arbete nere på fängelsegården och porten hade blivit
uppkastad, därför att man skulle köra in med ett par lass kol. Gossen frågade och frågade och kunde aldrig få nog av att höra hur han hade burit sig åt för att komma undan genom
staden och sedan ut i skogen. Ett par gånger sa karlen, att han borde ge sig av, men det ville gossen inte höra talas
om. "Ni kan ju likaså gärna sitta här i kväll och språka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
