Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
omkring så där som ett vilt djur." — "Det är väl just inte
heller någon glädje med att sitta inne." — "Nej, men när
det ändå ska gås igenom, så är det bättre att ha det
överstökat ju förr ju hellre." — "Jag hade inte så lång tid kvar, när jag gav mig av", sa han, "men nu får jag det kanske tillökt." — "Ja, det var ett elände med den rymningen", sa hustrun. — "Nej", svarade rymmaren raskt. "Det var det bästa jag har gjort i hela mitt liv."
När han sa detta, såg han på gossen och smålog, och gossen skrattade och nickade åt honom. Han tyckte om det där barnet. Han skulle vilja lyfta det opp ur sängen och bära det med sig på sina axlar, när han drog därifrån. "Det blir nog svårt för er att få träffa Bernhard, om ni ska fortfara att gå omkring som en arm flykting i hela ert liv."
— "Det blir väl än sämre med det, om jag låter dem stänga
in mig."
Torparen satt vid elden, och han blandade sig nu i samtalet. "Vi har börjat trivas bra med er", sa han på sitt
eftertänksamma sätt, "men vi kan inte gömma undan er
längre för grannarna, nu sedan ni har börjat att gå oppe.
Det vore en annan sak, om ni vore ordentligt utskriven från
fängelset." — Rymmaren fattade en hastig misstanke. De
ville kanske förmå honom att utlämna sig själv för att slippa efterräkningar med rättvisan. Han svarade därför: "Jag är nog så frisk nu, att jag kan gå min väg i morgon dag." — "Det var inte det jag ville säga", svarade torparen, "men om ni hade varit fri, så skulle jag ha erbjudit er att stanna här hos oss och hjälpa oss med torpet."
Rymmaren visste hur svårt det är att få plats för den, som
har undergått straffarbete, och han blev rörd över detta
anbud, men det bar mycket emot att vända åter till fängelset, och han blev sittande tyst.
Den där kvällen var gossen sämre än vanligt. "Skulle han
inte till lasarettet och skötas?" frågade rymmaren. — "Han
har varit där flera gånger, men de säger, att ingenting
hjälper, förrän han får komma till de salta baden vid havet,
och vem kan ha råd med sådant?" — "Det är väl en lång
resa?" frågade den främmande. — "Det är inte bara resan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
