Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Det gör ingenting, om han kommer och får se, att jag gör upp eld, säger hon till svar på någon tyst invändning.
Jag må väl kunna koka kaffe på nyårsmorgon för att ha
något att hålla mig vaken med, medan jag sitter oppe och
väntar på honom.
David Holm känner en mycket stor lättnad, när hon säger
detta. Han börjar åter undra vad Georges har haft för
mening med att föra honom hit. Här ska ju ingen dö. Här
finns ingen sjuk.
Körkarlen står orörlig med kapuschongen djupt nerdragen.
Han står så innesluten i sig själv, att David Holm förstår,
att det inte skulle löna sig att göra honom några frågor.
"Han vill, att jag ska se de mina för sista gången", tänker
han. "Jag kanske aldrig mer kommer i deras närhet."
— Det gör mig just ingen sorg, säger han i första ögonblicket och tycker sig inte ha rum i sitt hjärta för mer än en enda, men han går i alla fall fram till vrån, där de två barnen ligger. Medan han står där och betraktar dem,
kommer han att tänka på gossen, som hans bror älskade så
högt, att han för hans skull frivilligt gick tillbaka till
fängelset, och han känner det som en saknad, att han inte
kan älska sina barn på det sättet.
"Måtte det i alla fall gå dem väl i världen!" tänker han
med plötslig vekhet. "De kommer att bli glada i morgon, när de får höra, att de inte mer behöver vara rädda för mig."
"Jag undrar vad det ska bli för människor av dem", tänker
han med ett livligare intresse, än han någonsin förr har
känt för dem, och erfar på samma gång en plötslig fruktan
för att de ska bli sådana som han själv. "För jag har varit
en bra olycklig människa", säger han.
"Jag vet inte", tänker han, "jag förstår inte varför jag
inte förr har brytt mig om dem. Om det funnes en återvändo,
skulle jag vilja komma tillbaka för att göra folk av de här två."
Han blir stående och rannsakar sitt hjärta.
— Det är besynnerligt, att jag inte mer känner något hat till henne, mumlar han. Jag skulle vilja, att hon kunde bli
lycklig efter allt, vad hon har fått lida. Om det vore mig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
