Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
möjligt, skulle jag skaffa henne tillbaka hennes möbler, och
jag ville se henne gå i kyrkan om söndagarna i fina kläder.
Men hon får det ju bra nu, då jag är ur vägen. Jag tror,
att Georges har fört mig hit, för att jag ska känna mig nöjd
med att vara en av de bortgångna.
I detsamma rycker han häftigt till. Han har varit så
fördjupad i sina tankar, att han inte har gett akt på vad hustrun har företagit sig. Men nu just uppger hon ett svagt litet rop av ångest.
— Det kokar, vattnet kokar, det är snart färdigt! Nu måste det ske, nu ges det inte något anstånd.
Hon tar ner en burk, som står på en hylla tätt vid spisen,
och ur denna häller hon malet kaffe i kokaren. Sedan tar
hon ur barmen fram ett litet paket med ett vitt pulver, som
hon också lägger ner i vattnet.
David Holm står där och stirrar på henne utan att vilja
fatta meningen med det, som hon företar sig.
— Du ska få se, att det räcker, David, säger hon och vänder sig utåt rummet, alldeles som om hon såge honom. Det förslår för både barnen och mig. Jag kan ju inte stå ut
med att gå här och se på hur de tynar bort. Om du bara
stannar ute någon timme till, så ska allt vara beställt, såsom du vill ha det, då du kommer tillbaka.
Nu står mannen inte längre stilla och lyssnar. Han har
skyndat bort till körkarlen.
— Georges! säger han. O, herregud, Georges, hör du inte?
— Jo, David, säger körkarlen. Jag står här ju. Jag måste
ju vara med om det. Jag sviker inte min plikt.
— Men du måtte inte förstå, Georges! Det är inte bara hon. Det är också barnen. Hon ämnar ta dem med sig.
— Ja, David, säger körkarlen. Hon ämnar ta dina barn med sig.
— Men det får inte ske, Georges! Det är ju onödigt. Kan
du inte låta henne veta, att det är onödigt?
— Jag kan inte göra mig hörd av henne. Hon är för långt
borta.
— Men kan du inte kalla hit någon, Georges, någon, som
säger henne, att det är onödigt?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
