- Project Runeberg -  Körkarlen /
112

(1912) [MARC] Author: Selma Lagerlöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

— Jag vill bättra mig, sade han med sammanbitna tänder, så att man nästan kunde tro, att han var vred. Jag vill bli
en bra människa, men ingen vill tro mig. Skulle jag inte
gråta?

— Ser du, David, det är så svårt att tro, sade hon, ännu
tveksam. Men jag tror dig, när du gråter. Nu tror jag dig.

Liksom för att ge honom ett bevis på att hon trodde honom, satte hon sig ner på golvet vid hans fötter och stödde sitt huvud mot hans knä.

Hon satt stilla en stund, men snart började också hon att snyfta.

Han ryckte till.

— Gråter du nu också?

— Jag kan inte låta bli. Jag kan inte bli lycklig, förrän
jag har fått gråta bort all sorgen inom mig.

I detsamma kände David Holm åter det lilla kyliga draget
över pannan. Hans tårar upphörde och förbyttes i ett inåtvänt, hemlighetsfullt leende.

Han hade fullgjort det första, som hade blivit honom förelagt genom nattens händelser. Det återstod honom nu att
hjälpa gossen, som hans bror hade älskat. Det återstod
honom att visa sådana människor som syster Maria, att syster Edit inte hade haft orätt, då hon hade gett honom
sin kärlek. Det återstod honom att lyfta sitt eget hem ur
förfallet. Det återstod honom alt överbringa körkarlens
hälsning till människorna. Sedan, när allt detta var gjort,
skulle han få gå till den älskade, efterlängtade.

Han satt där och kände sig oändligt gammal. Han hade blivit tålig och undergiven, som de gamla brukar vara det. Han vågade inte hoppas eller önska, han bara knäppte sina händer och framviskade körkarlens nyårsbön:

"Gud, låt min själ få komma till mognad, innan den ska
skördas!"


* * *

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:14:23 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/korkarlen/0112.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free