Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rådsförsamlingen, af H-m-s
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
d1
Jag kommit hit att det af dem begära.
På jorden re’n som barn jag mägtig var,
J minnens menskoslägtets andre fader,
Då han ur arken gick, och sen jag har
I Bacchi tjenst besegrat myriader
Af jordens slägter. Ja, dess störste män
I mod och snille ej ens priset höllo.
Se Alexander 1), verldseröfraren,
Och Rafael 2) och Burns 3) och Schiller 4) föllo.
Men uti allting trägen öfning ger
- En sådan färdighet, att konst blir vana;
. Min skicklighet ock ökes mer och mer;
Hur stor den blifver, ingen alls kan ana.
Jag stundom jätte är och stundom dvärg,
1] Under vistandet i Babylon trodde Alexander sig märka vissa,
för framtiden olycksbådande järtecken. För att förjaga sin oro
deröfver lemnade han sig utan hejd åt dessa bordets nöjen, vid hvilka
både han och hans fader så ofta lemnat sitt förstånd qvar. Men med
Babylons klimat var sådan omåttlighet en dödsdom. Efter en rad af
orgier anfölls han af en häftig. feber, som redan på elfte dagen
berTöfvade honom lifvet. Han dog den 21 Apr. 323 f. Chr. uti sitt
trettiondetredje år. Se pag. 485 Illustr. Verldshist. Sthlm. 1874.
2T Om Raphael, Italiens och måhända verldens störste mästare
i målarekonsten, berättas det, att när han afslutat stycket
’’Himmelsfärden,” hvilket skulle täfla med Sebastian Piombos “Lazari
uppväckande,” öfverlemnade han sig vildt åt utsväfningar. Slutligen
anfölls han af en elakartad feber och dog på sin trettiondesjunde
födelsedag, den 6 Apr. 1520. Äktheten af denna uppgift har visserligen
af senare författare blifvit förnekad, bland andra af Mrs. Jamesson,
men hans samtida synas hafva låtit den vara oantastad.
3] Robert Burns, en folkskald, troligtvis ännu ej i något larid
öfverträffad, och Skotlands störste poet, blef endast 37 år gammeal.
Han hade en stark kroppsbygnad, men som hans sällskapliga lynne
förledde honom till omåttlighet och ett utsväfvande lefnadssätt,
undergräfdes snart hans helsa, och han dog i Dumfries 1796 i fattigdom
och elände, öfvergifven af alla sina fordna umgängesvänner.
4] Schiller, tyska fationens stolthet, dog den 9 Maj 1805, endast
46 år gammal. ’’Han begagnade sig af stimulerande medel,
hvarigenom hans helsa förstördes,” säger en af hans biografer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
