Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rådsförsamlingen, af H-m-s
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
02
Är stundom smekfull, stundom grym och bister,
Min klädnad bär kameleontens 1) färg, j
Och aldrig medel eller råd mig brister.
Hos hög och låg, vid hvarje högtidsfest,
I bröllopssalen som i sorgehuset,
Är jag en älskad, oumbärlig gäst,
Jag glädjen lifvar — sorgen dränks af ruset.
När hyllning ges tiil frihet, fosterland,
Till snillets, dygdens, tapperhetens ära,
Till tro och vänskap, blott min dolda hand
I fyllda skålars must kan den frambära.
Den matte skall jag kraft och styrka ge,
Den sjuke helsa och den trötte hvila,
Och krigarn mod att hurtigt sig bete,
Och roddarn djerfhet att mot stormar ila.
Jag tankens skärpa, fantasiens flygt
: Upplifva skall och talarns tunga lossa,
Och finnes någon utaf svårmod tryckt,
Hans hårda fjettrar skall jag också krossa.
Till allt man bistånd utaf mig begär,
Och redo är jag ständigt till att hjelpa,
Ty när jag hjelper, märk, det innebnen
Att desto fortare i aforund stjelpa.
Jag ungdomskraften har i stoftet böjt,
Att den mot sjukdom ej förmått sig värja,
För hungersnöd och pest jag vägen röjt,
. Att mera vildt de kunnat länder härja.
Jag krigens skräck mångdubbelt större gjort,
« Enär i krigarns bröst hvarenda gnista
Af mensklighet jag dränkt, och då man sport,
Att menskor utfört, hvad knappt djeflar drista.
När rodergängarns, maskinistens hand
1] Kameleonten, en art af ödleslägtet, hvars hud är så beskaffad,
att den antager samma färg som de omgifvande föremålen, hvilket 3
gör, att djuret blott med svårigbhet kan urskiljas. —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
