Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rådsförsamlingen, af H-m-s
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
d3
Jag kunde föra enligt mina tycken,
Som spillror fartyg vräkte jag mot strand
Och menskokroppar slet i tusen stycken.
För mången har jag lyst juvelens prakt
Mot blodbestänkta, sönderrifna kläder,
Och genom mordbrandsfacklan ofta lagt
I aska kojor, byar, slott och städer.
Utaf familjen, lifvets paradis,
Jag frambragt har ett helvete på jorden,
Der varma hjertat mera kallt än is,
Der älskarn är en plågoande vorden.
Jag så vändt upp och ned naturens lag,
Att fadren nu de sina mest förtrycker,
För kärlek lönar dem med hugg och slag
Och brödet barnen utur händren rycker.
Ej kläder skyla deras tärda kropp,
Han likväl lemnar dem ett pris åt vinden —
När deras tårekälla torkat opp,
Den sista tåren frusit fast på kinden.
All verlden rundt min dyrkan är i svang,
Jag eger redan millioner tempel,
Der offren tjusas utaf glasens klang,
Af vinets färg och vännernas exempel,
Der alltid deras manliga beslut
Och fasta föresatser måste falla,
Der mina trogna prester dela ut
Förbannelse och nöd och död åt alla.
Dit vankar läkarn, kroppens vårdare,
Dit den, hvars kall det är att skipa lagen,
Ja, stundom ock en Zions väktare
Kan blifva af min tjuspingskraft betagen,
Jag deras vilja leder helt med min,
Och gör att känslan intet kan förnimma,
Förståndet ock jag skickligt sveper in
Uti en tjock, ogenomtränglig dimma.
Och den uti min tjenst med trohet fyllt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
