Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rådsförsamlingen, af H-m-s
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
d4
Sin plats belönas också framför andra,
Och får på gatan, som en krögarskylt,
I allas åsyn fram och åter vandra.
Men ännu mer i spelets sista akt,
Delirium, de få mitt välde röna,
Ty då i förväg jag dem redan bragt
En aning om hur jag dem skall belöna;
De onda andars hemska sällskap få,
Och jordens qval med evighetens blandas;
Af ormar jagas de hvarthän de gå,
Och idel eid är luften, som de andas.
Än finns i kedjan qvar dess bästa länk :
De kalla mig den gode Gudens gåfva,
Till njutning dem som hvarje annan skärk
Af himlen gifven. Ja, de honom lofva
För det jag finnes till. Dem så jag för
Behändigt framåt medelst måttligheten
Alltjemt mot målet och dem redo gör
Att villigt offra ej blott nykterheten
Men äfven sällhet och ett evigt lif.
Nu, om man ock ett helgon kommea låter,
Till jorden ned, så blotten vink mig gif,
Och aldrig, aldrig ser det himlen åter!”
Han slöt, en tystnad uppstod. Att det var
Prins Alkohol, de märkt och voro glade,
Då sådan utsigt för dem än fanns qvar,
Och vänd till honom försten sjelf nu sade:
«eDin like ännu aldrig blifvit spord
Bland mina kämpar, vid min högra sida
Du trona skall och på en hemsökt jord
I spetsen för de minas härar strida.
Far fort framåt och skoningslöst fördrif
All frid och sällhet, glädje, fröjd och lycka
Från menskan bort, dess herre ensam blif;
’ Låt ej Fridsförsten rofvet från dig rycka!”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
