- Project Runeberg -  Korsbaneret : Kristlig kalender / för 1880 /
134

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

134



dina synder med ett aggande samvete; men Jesus trugar
sig icke fram med sin nåd, han tvingar ingen att
emottaga hans skatter. De Gergesener fingo intet godt mod af
Jesu; ty de voro försänkta i girighetslustar och älskade
sina svin, som efter lagen voro orena, mer än Jesum. De
skriftlärde i texten tillsade Jesus intet godt mod; ty de
hatade Jesum och ville i sin egenrättfärdighet icke
erkänna sina synder. Så länge menniskan älskar synden,
lefver i synden och tycker om att med svinen söla sig i
orenligheten, kan hon ej få något godt mod af Jesu. Den
borttagne kände sin nöd och var hjelpbehöfvande, till
honom sade Jesus: Var vid godt mod. Så måste menniskan
få känna sin synd, känna sig andligen borttagen, blifva
till själen nödstäld och hjelpbehöfvande, om hon af Jesus
skall få tröst. Så länge menniskan lefver i sin egen
sjelfbelåtenhet, så frågar hon icke efter någon vederqvickelse
hos Jesum. Hon måste först väckas till besinning, så att
hon behjertar sin själavåda, hennes andliga ögon måste
Öppnas, så att hon rätt ser sina synders fördömlighet;
själen måste vaknatill medvetande, så att hon ser sin
fångenskap och sin oförmögenhet att sjelf hjelpa sig utur
densamma. Då blir det ingen ro i synden, då försvinner den
sjelfgjorda fromheten, samvetet ängslas öfver den begångna
synden och förskräckes för den rättfärdige Gudens
nitälskan. Hela det förflutna lifvet står då bakom menniskan
som ett syndalif och då hon finner att hon af sig sjelf icke

förmår annat än synda, så ser hon framför sig icke annat

än död och fördömelse. Då blir menniskan rätt modlös.
Skall hon vända sig till Gud, så sker det med ängslan och
förskräckelse, tänker hon på döden och domen, så uppfyl
les hon af bäfvan, och allt hvad hon ser omkring sig
tjenar att påminna henne om begångna synder eller
försummad nåd och således att öka hennes sorg. Ärdu i denna
nöden, dyra själ, så ser det väl förskräckligt ut för dig;
men gif dock icke din salighetssak förlorad; detta är
vägen, på hvilken du skall komma till Jesum och af honom

+

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Aug 31 11:37:41 2019 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/korsbaner/1880/0138.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free