Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Predikan på 19:de Söndagen efter Trinitatis, hållen af J. Svensson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
146
ligt land, att hon icke förlorar dem. Hon är ännu
ickehemma, utan vandrar i ett främlingsskap och det behöfves
ett godt mod att icke uppgifvas under främlingsskapets
mödor och besvär. Då Jesus genom försäkran om
syndernas förlåtelse gifvit den borttagne ett godt mod, sade han
till honom: Statt upp, tag din säng och gack i ditt hus;
och det heter vidare: Och han stod upp och gick hem. Detta
gälde nu visst hans lekamiiga hem; men är du ett Guds
barn så har du också ett hem, till hvilket du skall gå. Här
är du icke hemma, här är du blott en vandringsman, en
gäst, men ett hem har du, till hvilket dina steg äro rigtade.
Paulus säger, att det Jerusalem, som ofvantill är, är alla
de trognas moder; och då bruden länge sökt och ändtligen
funnit den själen kär hade, så säger hon: Jag håller
honom och vill icke öfvergifva honom, till dess jag hafver
honom in i min moders hus, uti min moders kammare. Till
detta hem ämnar väl också du dig, du troende Guds barn;
och under vägen behöfver du ett godt mod, för att icke
blifva tillbaka. Jesus gifver dig ett sådant mod, som du
behöfver.
- Vägen, på hvilken du skall vandra, heter trons väg.
Det behöfs godt mod att kämpa trons strider. Vi hafva
förut talat om trons strid, och få derföre nu icke längre
uppehålla oss dervid; men nog behöfs det ett godt mod, då
synden fördömer, då satan ryter och har stor vrede,
vetande, att han icke lång tid hafver, då de glödande skott
flyga omkring dig såsom hagelskurar, då Gud tyckes
vända bort sitt ansigte från dig och det synes dig, som
hade tillsägelsen en ända, då din ’själanöd blir sådan, att
både kropp och själ vilja försmäkta, då du blir ibland de
elända, hvars nöd få eller knappast någon af dina
medkristna förstå, så att du känner dig af Gud och menniskor:
öfvergifven och midt ibland kristna vara såsom ’’en
pelikan i öknen, såsom en stenuggla i de förstörda städer och
vara som en ensam fågel på taket”; nog behöfs då godt
mod att med Job kunna säga: “Om Herren än ville döda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
