Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Korsmässmarknaden efter 1583 till den stora brand, som övergick staden under marknaden år 1710
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tillbyta sig strömming. De fingo emellertid tillåtelse att
därefter som dittills bruka sitt strömmingsfiske vid Helgön,
Stor Agön och Bålsön i Hälsingland, Bremön i Medelpad
samt vid Storöön och Låssnan i Norra Ångermanland. Salt
finge de icke sälja utan endast "strax" förbyta uti fisk,
detta dock endast och allenast i de nämnda fiskelägena och
med de bönder, som där låge "till fiskes". Dessa
inskränkningar gjordes till förmån för de nämnda städerna, vilkas
borgare åter förständigades att ej göra Gävleborna något
hinder härutinnan.
När konung Sigismund år 1594 bekräftar Gävlebornas
privilegier, heter det, att borgarna skulle därefter få bruka
sin fria handel och vandel i Norrland såsom innan de nya
städerna blevo byggda men endast i vissa och laga
hamnar och marknadsrum. Bland de senare nämnes
särskilt den gamla allmänna marknaden, som är i
Ångermanland om hösten, exaltatio crucis, på Härnösand.
År 1622 klagade borgmästare och råd samt menige man
i Gävle, att de, fattige undersåtar, bleve alldeles ödelagda
bland annat på det sättet, att de bleve trängda ifrån de
förnämsta hamnarna och fiskeriet i Norlanden. Å andra
sidan klagas i ett kungl. brev av samma år, att Gävle
fiskare, som låge i hamnarna där, avyttrade kläde, järn och
allehanda kramgods. Men de, som gåve sig ut för fiskare,
borde, heter det, även nära sig med sitt fiskeri. För salt
finge de dock tillbyta sig färsk fisk, men annat gods skulle
de ej föra med sig.
Man skulle kunna tro, att Stockholms borgerskap hade
visat samma intresse för marknaden som Gävleborna; men
så var ej fallet. Genom ett kungl. brev den 13 juni 1600
påbjöds, att Härnösands borgare ej skulle få bruka seglats
till Tyskland och i allmänhet ej längre söderut än till
Stockholm. I stället för denna för Stockholm fördelaktiga
föreskrift skulle därefter ingen borgare eller köpsven i
huvudstaden med varor eller köpenskap få draga till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
