Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Landsköp och annan olaga handel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
måste man för att komma in genom stadsporten erlägga
tull för hästen. Ofta inträffade emellertid, att bonden ej
kunde få sin häst såld, men det oaktat fick han ej igen sina
penningar. Man önskade därför att få sätta pant för sina
hästar. Detta befanns billigt, och bönderna skulle slippa
tullen av det, som de infört genom stadsporten men icke
fått sälja.
Landsköp var, såsom ofta är nämnt, strängeligen
förbjudet. Därmed ville man upphjälpa städernas handel.
Borgerskapet beivrade ock sådant i tid och otid, så att den
ena bonden knappt vågade låna något av den andres avel,
och härigenom uppkom stor osäkerhet.
Detta framgår tydligt genom åtskilliga förfrågningar,
av vilka vi här vilja meddela ett par exempel. På
landstinget i Nordingrå år 1640 förfrågade sig de 24
landstingsmännen, om det var lovgivet att köpa några tunnor tjära till
deras kyrkors behov eller till vad de den behövde (dock
icke till att den föryttra till sin fördel) av de socknar,
där sådan funnes. Borgarna strävade nämligen däremot
och menade, att bönderna i så fall dreve landsköp.
Landshövdingen Christer Posse förklarade emellertid, att sådant
icke kunde nekas.
"Herr capitein manhaftig Peder Olufsson Ström"
anklagades år 1676 den 23 sept. av stadsfiskalen Samuel Teeth
för olovlig tobakshandel. Den sommaren hade han på Nils
Olufsson Gierfdahls skuta i Stockholm uppköpt, utom 30
tunnor salt, även en post tobak, 3 eller 4 lispund enligt
åklagarens åsikt, till intet annat ärende än att därmed driva
landsköp, ehuru kaptenen ej hade rätt att fara med sådant
gods och borgerlig handel driva. Kaptenen erkände sig ha
köpt saltet och detta av den orsak, att han dels fick
någorlunda gott köp, dels befarade, att i den svåra krigstiden ej
så snart kunna få något bättre köp. Något landsköp hade
han visst icke ämnat göra, utan saltet hade han då ännu i
behåll till sitt husbehov, utom det, som han uppsmält till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
