Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Härnösands stads brand 1770
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uteblevo däremot, säkerligen på grund av dåligt samvete.
Vid nytt förhör tre dagar därefter saknades dessa två också,
och de andra sade, att de intet kunnat igenfinna dem.
Senare infunno sig båda, men Hans Johansson från Granvåg
först den 5 okt. och då, som det heter, efter
befallningsmannens pådrivande.
Olof Pålsson, mannen ifrån Gransjö, hade enligt egen
uppgift, som bekräftades av andra, på den skickelsedigra
kvällen lagt sig nere i sjöboden på två tunnor. Trots denna,
som det skulle tyckas, något obekväma ställning hade han
tydligen sovit gott och förblivit sovande, medan de andra
åto och bäddade åt sig. Också visste han ej, huru Hans
Johansson och Olof Nilsson hade hanterat ljuset. När
domen föll den 12 okt. 1710, slapp han ock jämförelsevis
billigt undan. För sin vårdslöshet fick han liksom brodern,
djäknen Granström, böta 40 mark; därtill fick Olof plikta
samma belopp för det han ej sökt släcka elden utan i
stället bärgat broderns saker och för det han ej heller givit
någon notifikation om eldens uppkomst.
Sämre gick det för de män, som under den olyckliga
natten legat på sjöbodens vind eller botten, nämligen Olof
Nilsson från Hallsta och de båda Granvågsmännen Hans
Olofsson och Hans Johansson. Av dessa framstår den
sistnämnde såsom en synnerligen tvetydig person, och på
allehanda sätt sökte han slingra sig ifrån saken. Ehuru
tillsagd att vara kvar i staden, hade han på lördagsmorgonen
efter branden "rest" bort och därvid tagit sin kamrat Olof
Nilssons båt. Såsom redan är nämnt, hade han ock sedan
i det längsta hållit sig undan. På frågan, varför han rest
bort, svarade han, att han ej förstod sig på så mycket; även
hade han blivit skrämder och narrader därtill av sin
svåger Olof Nilsson i Myre. Till sjöboden hade han kommit
litet senare än de övriga eller då dessa fingo sig mat och
hade ljuset i en kanna. Han hade ej heller deltagit i
kamraternas kvällsvard, utan i stället gått ut på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
