Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Härnösands stads brand 1770
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vid skenet av ljuset i kannan fingo kamraterna och han
sig mat. Därefter hade djäknen gått sin kos, och Olof
Pålsson hade strax lagt sig på golvet i sjöboden, medan
Hans Olofsson däremot gått upp på sjöbodvinden och där
bäddat åt sig. Under tiden hade Olof Nilsson stått och lyst
honom upp genom trappehålet. Sedan hade han ställt
kannan med ljuset i på den laxesån, som stod där i det nedre
rummet mitt på golvet, i avsikt att bereda ljus för Hans
Johansson från Granvåg, när denne skulle komma, men
icke burit henne upp på vinden. Sedan hade även han
själv gått upp på bottnen och lagt sig. Bägge somnade
också förrän Hans Johansson kom dit, och därför var det
Olof Nilsson okunnigt, huru denne hanterade ljuset. Olof
Nilsson ville således vältra skulden från sig på Hans
Johansson.
Slutligen kom emellertid sanningen fram, och det blev
klart, dels att kannan med ljuset uti verkligen varit på
vinden, dels ock huru den kommit dit. Det var Hans Olofsson
från Granvåg och Olof Nilsson ifrån Hallsta, som först
bekände. När Hans Olofsson bäddade åt sig på vinden, såg
han ej, ehuru Olof Nilsson stod i trapporna och lyste. Då
bad Hans, att Olof skulle få honom kannan med ljuset i,
det Olof ock gjorde och satte kannan på bottnen. Därpå
hade de lagt sig. Efter en stund anmante Olof Nilsson
Hans Olofsson att släcka ljuset; men då svarade Hans, att
han väntade Hans Johansson och djäknen Granström, och
om ljuset släcktes, bleve denne ej god, efter han ägde
detsamma. Rätten frågade, om Granström sagt sig skola
komma igen, vartill Hans Olofsson svarade honom intet
"läggia därom".[1] Hans Olofsson, som i det längsta nekat
att av Olof ha mottagit kannan med ljuset, bekände till
slut, först enskilt för borgmästaren och sedan för hela
rätten, att han av Olof Nilsson mottagit den och satt den på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
