Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En attack. En frivilligs berättelse - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10
LEO TOLSTOJ
Vid varje fara erbjuder sig ett val. Valet, som görs under
inflytande av en ädel eller en låg känsla, är inte det vad som bör
kallas tapperhet eller feghet?
Sådana voro de frågor och tvivel som sysselsatte mig, och för
att få dem lösta hade jag beslutit gripa första tillfälle att vara med
om en batalj.
Sommaren 184—- vistades jag i Kaukasien, i den lilla
fästningen N. Den tolfte juli trädde kapten Chlopov in genom den
låga dörren till min jordkula. Han hade epåletter och bar sabel
— det var första gången sedan min ankomst till Kaukasien, som
jag såg honom i full uniform.
— Jag kommer direkt från översten, sade han till svar på min
frågande blick. I morgon rycker vår bataljon ut.
— Vart? frågade jag.
—> Till N. Trupperna samlas där.
— Och därifrån skall det väl företas någon aktion?
—• Antagligen.
—• Men vart? Vad tror ni?
—• Tror? . . . Jag säger er vad jag vet. I går natt kom en
tatar i karriär från generalen —• med order att bataljonen skulle
rycka ut och ta med sig proviant för två dagar. Men vart, varför,
för hur länge, — det, lillefar, frågar man inte. Man har fått order
att rycka ut och därmed basta.
—i Men om det skall tas med proviant för bara två dagar,
kan de väl inte hålla trupperna ute längre tid?
—• Å, det betyder ingenting ....
—• Vad för slag? utbrast jag förvånad.
—• Jo jo men. I Dargo ryckte de ut med proviant för en vecka
och stannade ute i nära en månad.
— Kan jag få följa med er? frågade jag efter en kort paus.
— Det kan ni nog, men mitt råd är att ni låter bli. Varför
skulle ni ta risken?
— Jo, tillåt mig att inte lyda ert råd. I en hel månad har
jag dröjt här bara för att få ett tillfälle att vara med om en batalj,
och nu vill ni att jag skall låta det gå mig ur händerna.
— För all del, kom med om ni så vill. Men säg, vore det ändå
inte bättre, att ni stannade kvar? Ni kunde vänta på oss här och
roa er med jakt under tiden. Det vore väl utmärkt! sade han i
så övertygande ton att förslaget för en minut Verkligen föreföll
mig vara utmärkt. Ändå förklarade jag helt bestämt att jag inte
på villkor stannade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
