Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En attack. En frivilligs berättelse - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOSACKERNA
13
Jämt och ständigt, slöt hen med tårar i ögonen, tackar jag Gud
för att Han givit mig ett sådant barn.
•—■ Skriver han ofta till er? frågade jag.
—• Nej, inte så ofta just, lillefar. Så där en gång om året.
När han skickar pengar, skriver han ibland en rad och ibland
inte. Om jag inte skriver till dig, mor lilla, säger han, så betyder
det att jag är frisk och sund, men om, det Gud förbjude, något
skulle hända, så skriver andra i mitt ställe.
Då jag lämnade kaptenen moderns gåva (det var i mitt logi)
bad han om omslagspapperet, vek omsorgsfullt ihop det och
stoppade det på sig. Jag berättade honom allehanda smådetaljer
ur hans mors dagliga liv. Kaptenen teg. Då jag slutat, gick han
bort i en vrå och sysslade mycket länge med att stoppa sin pipa.
— Ja, det är en präktig gumma, sade han därbortifrån litet
tjock i målet. Undrar om Gud låter oss få träffas än en gång?
Det låg mycket kärlek och mycket vemod i de enkla orden.
— Varför tjänstgör ni här?
— Göra tjänst måste man, svarade han med övertygelse.
—• Ni kunde väl ta transport till Ryssland — där vore ni
närmare.
—• Till Ryssland? Till Ryssland? upprepade kaptenen, och
han skakade på huvudet och smålog vemodigt. Här kan jag ännu
duga något till, men där skulle jag komma på sladden alldeles.
Och ännu en sak, dubbel lön betyder också något för en fattig
stackare som jag.
— Är det möjligt, Pavel Ivanovitj, att ordinarie lön inte
skulle räcka för er med ert levnadssätt? frågade jag.
—■ Som om den dubbla räckte! utbrast kaptenen med hetta.
Se bara på våra officerare: finns det någon som har ett
kopparöre? Alla tar de på krita hos marketentaren, alla sitter de i skuld
upp över öronen. Med mitt levnadssätt säger ni. Tror ni kanske
att med mitt levnadssätt jag får något över på min lön? Inte
ett öre! Ni känner inte till prisen här ännu, här kostar allt det
tredubbla.
Kaptenen levde sparsamt. Han spelade inte kort, han tumlade
sällan och rökte billig tobak. Redan förut hade han ingivit mig
sympati. Han hade ett sådant okonstlat, öppet ryskt ansikte,
som man så lätt och gärna ser rätt i ögat; men efter vårt samtal
kände jag verklig högaktning för honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
