Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En attack. En frivilligs berättelse - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14
LEO TOLSTOJ
II.
Klockan fyra på morgonen nästa dag kom kaptenen och
hämtade mig. Han var iförd en gammal nött syrtut utan
epå-letter, lesgiska vidbyxor och vit papach 1 med gulnad och barsliten
fårskinnskant. Över axeln hade han en simpel asiatisk sabel av
primitivaste slag — en sådan, som brukas endast av fattiga
officerare och lillryska nybyggare. Den lilla vita klippare han red
hängde huvudet, gick med sävlig passgång och viftade oavbrutet
med sin lilla tunna svans. Men om än den gode kaptenens yttre
var varken krigiskt eller ens prydligt, präglades det av sådan
överlägsen likgiltighet för allt omkring honom att det ovillkorligt
imponerade.
Utan att låta honom vänta en minut, steg jag till häst, och vi
redo ut genom fästningsporten.
Bataljonen var redan ett par hundra famnar framför oss
och tedde sig som en mörk, sammanpackad, böljande massa.
Att det var en trupp kunde man ana blott av att bajonetterna
stucko i vädret likt en hop långa nålar och örat då och då nåddes
av en soldatvisa, trumslag och en underbar tenor, sjätte
kompaniets körledare, som jag redan ofta lyssnat till med förtjusning
i fästningen.
Vägen gick rätt genom en djup och bred dalgång, utmed
stranden av en liten flod, som nu stod över sina bräddar. En flock
vildduvor kretsade kring den, och än slogo de ned på den klippiga
stranden, än lyfte de och beskrevo snabba cirklar i luften, tills
de försvunno ur synhåll. Solen var ännu inte synlig, men krönet
av dalgångens högra sida började belysas. De grå och vitaktiga
stenarna, den gulgröna mossan, de daggiga buskarna —• slån,
korneli och alm —■ framträdde med utomordentlig skärpa i linjer
och färger mot österhimlens genomskinliga, gyllene bakgrund.
Andra sidan åter och dalbottnen, svepta i oroligt böljande skikt
av tätare och tunnare dimmor, voro gråa och dystra och företedde
ett virrvarr av färger, som ögat ej förmådde reda: ljuslila, nästan
svart, mörkgrönt och vitt. Rätt framför oss, mot horisontens
mörka blå, framträdde med överväldigande skärpa snöbergens
renvita, glanslösa massor med deras fantastiska, men fulländat
sköna skuggor och konturer. Syrsor, trollsländor och tusen andra
insekter vaknade i det höga gräset och fyllde luften med sina
1 Rund kaukasisk mössa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
